Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
åkallan på gammalkyrkliga motiv,
där den unisona manskören utför
officiantens partes, medan hela kö-
ren svarar »Dig vare ära i evighet».
Det måste emellertid sägas, att detta
textligt sett mycket förtjänstfulla
parti i oratoriet knappast fått en
motsvarande musikalisk dräkt.
Carl Allan Moberg
Koralernas mellanspel liksom ac-
kompangemangen till de större kör-
satserna utfördes av orkester; till
evangelistens och de övriga solis-
ternas partier skötte flygeln ackom-
pangemanget utom i fråga om Kris-
tusorden, där orgeln trädde in.
A. Adell.
Kyrkomusikalisk forskning och praxis.
För kännedomen om medeltidens
allmänna kultur är kunskapen om
denna periods kyrkliga organisatio-
ner av utomordentlig vikt. Kyrkan
intog den centrala ställningen i sta-
ten och sträckte sitt inflytande ut
över varje detalj, som gick utanför
det animala livets enklaste nödtorft;
hon övervakade sina barn från vag-
gan till graven, för varje viktigare
tilldragelse i deras liv hade hon nog-
granna föreskrifter och in i enskild-
heter gående regler. Kyrkans kult-
ceremoniel ingick i det allmänna
som en integrerande del men av
vida högre, symbolisk art; dess fes-
ter voro hela samhällets, liksom om-
vänt varje förhandling, huru världs-
lig den än månde vara, blev om-
ramad och helgad av kyrkliga cere-
monier. Det är därför naturligt, att
denna kyrkas musik också blev
samhällets i en vida universellare
och naturligare utsträckning, än vi
numera ens förmå föreställa oss.
Om musikens stora roll i katolsk
gudstjänst torde icke behöva ingå-
ende ordas. Man kan lugnt fastslå,
att den allt från kristendomens för-
sta dagar intagit en ställning, sido-
ordnad med denna religions egna
heliga texter. Jag finner detta ut-
talandes sanning bevisad av det fak-
tum, att musiken icke blott var och
alltjämt är av beledsagande roll
inom den katolska kulten, den är
understundom själv kult, helig kult-
handling. Under det att den katol-
ska mässans ingångsstycke, introi-
tus, har karaktären av beledsagande
musik, som blygsamt bör hålla sig
i bakgrunden, finnes det återigen
andra sånger, de s. k. responsoriala
solomelodierna, graduale, alleluia,
tractus, vilka ha liturgisk egenrätt,
själva äro liturgi och icke ha att
beledsaga någon liturgisk handling.
Musiken, förbunden med ordet, är
inom katolsk liturgi med kulthand-
lingen likaberättigad.
Om en faktor av så genomgri-
pande betydelse för såväl samhällets
som varje enskild människas liv
försummas vid en undersökning av
medeltidens allmänna habitus, även-
tyras riktigheten i bilden härav där-
hän, att vi i själva verket torde få
en vrångbild. Varje kulturepok
måste ju bedömas ur dess egna för-
utsättningar, ej ur våra, medeltidens
människa bör ses i sitt förhållande
till den stora maktfaktor, som heter
kyrkan.
Under sådana förhållanden är
det blott naturligt, att den kyrkliga
musiken förmår avspegla åtmin-
stone något av medeltidens eget liv.
På kultens utformning hade gene-
ration efter generation arbetat, till
dess den förelåg som ett avslutat
helt. Men under det att ett dylikt
resultat kan sägas vara uppnått re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
