Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Michael Pretorius Creutzburgensis 87
även på musikens område, att en ny
utveckling börjar. Den tid, som
ligger före denna skiljegräns, präg-
las av Luthers kraftiga bemödan-
den att dels göra figuralmusiken
gällande i kyrkans gudstjänst i syn-
nerhet på större orter, där skolkö-
rerna och de frivilliga sångarför-
bunden av städernas borgare m. fl.,
de s. k. kantorierna, hade att fram-
föra de nya koralmelodierna i
konstfullt sammansatta polyfona
tonsättningar, dels giva utbredning
åt den enstämmiga psalmsången.
Det förstnämnda slaget avsåg att
konstnärligt utsmycka gudstjänsten
och sålunda betona dess karaktär
av dyrkan och tillbedjan. Det and-
ra slaget hade ett mera pedagogiskt
syfte, nämligen att undervisa och
uppbygga församlingen i den rena
läran. Utvecklingen denna tid för-
löpte så, att konstsången företrädes-
vis omhuldades, under det att den
enstämmiga sången, som i förstone
berett reformationen så stor fram-
gång, hade svårt att finna sig till
rätta i synnerhet inom liturgien.
Kören dominerade vid gudstjänsten,
och församlingen, som enligt Lut-
hers princip skulle aktivt deltaga
genom sin samfällda sång, blev me-
ra en kyrkomusikaliskt intresserad
publik, som fattade sin uppgift va-
ra att huvudsakligen höra på, då
kören sjöng.
När de teologiska stridigheterna
omkring år 1580 nått en relativ av-
slutning, börjar den evangeliska
kyrkomusiken liksom en ny själv-
besinning på sin egentliga uppgift.
Väl hade åtskilliga melodiböcker
förut sett dagen, men från detta år
begynner en ymnigare produktion
av just sådana melodiböcker, som
avfattats i akt och mening att med
körens hjälp bättre stödja försam-
lingens sång". Samtidigt härmed
göra sig också djupgående föränd-
ringar märkbara i figuralmusikens
stil, så att man känner, att även på
detta område ett nytt tidsavsnitt är
i vardande.
Först omkring 1620 sätter med
all kraft en ny epok in, som med
utnyttjande av talrika utomkyrkli-
ga stilmedel förlänar åt kyrkomu-
siken en alldeles ny prägel. Denna
period är karakteriserad genom
namnen Schätz, Scheidt och Schein.
Om man fasthåller den allmänna
musikhistoriens stilbeteckning, så
skulle man kunna kalla den först-
nämnda perioden, som karakteri-
seras genom namnen Senfl, Walt-
her, Rhau, Resinarius, Dietrich
0. 8. V., för renässansepoken och be-
nämna den tredje såsom den tidi-
gare barockepoken, under det att
man kunde beteckna den andra så-
som en Öövergångsepok. Ser man
saken ur den mera trängre kyrko-
musikaliska synpunkten, karakteri-
seras den första perioden såsom
den »reformatoriska» i egentlig me-
ning så till vida, som därunder Lut-
hers tankar förverkligades och ut-
breddes på grundvalen av de då
förhandenvarande kompositionsfor-
merna, den tredje perioden såsom
en i vissa hänseenden mot Luthers
avsikter avvikande stämning av in-
dividuellt kynne, varvid man läm-
nar koralen å sido och söker att ut
från det individuella begripa guds-
ordet och giva det en av den enskil-
des personlighet betingad musika-
lisk uttydning. Vid detta betraktel-
sesätt framträder den andra perio-
den mera bjärt än såsom en blott
och bart övergångsperiod. Den gri-
per tillbaka på den evangeliska kyr-
komusikens ursprungliga avsikter
och skulle därför kunna betecknas
såsom den »nyreformatoriska». Så-
som redan antytts, framträder där-
1 Att ledsaga den unisona sången med orgel förekom först som bekant ett stycke
fram på 1600-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
