Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Orgelns användning vid gudstjänsten 93
önska, att harmoniseringen hade
varit enklare och mera anpassad
efter melodiernas karaktär.
Detta gäller i ännu högre grad
om de ålderdomliga koraler, som vi
skulle kunna kalla gregorianska
melodier, t. ex. 58 a, 132, 303 och
648. Om dessa skola ackompanje-
ras, bör det vara diskret, med svaga
8’ och 4-fots-flöjter samt möjligen
någon svag 8-fots-principal.
Sedan 1921 ha vi, som bekant,
i de andliga sångerna fått ytterli-
gare en »koral»-typ att räkna med,
men beträffande denna skall jag be
att få göra som Luther, då han kom
till ett bibelord, som han ej förstod:
lyfta på hatten och gå vidare. Då
man under spelandet av en psalm
nyanserar efter texten, bör man
komma ihåg, att för starka kontras-
ter mera störa än gagna, varför
sparsamhet och försiktighet vid om-
växlingen anbefalles.
Då vi nu undersökt våra möjlig-
heter och sett till, att vi äro rustade
med några »liturgiska färger>,
kunna vi göra en liten rundvand-
ring genom kyrkoåret.
Advent är ju en faste- och bere-
delsetid för julen. 1 sönd. i Advent
har dock kommit att få en festlig
prägel, till vilken 53 och Voglers
»Hosianna» bidragit. Denna glädje-
stämning får naturligtvis komma
till uttryck även i registreringen.
Men på de tre följande adventssön-
dagarna bör man nog vid orgeln
såväl som vid altaret använda den
violetta färgen, alltså undvika tutti
och annan färgprakt och registrera
något asketiskt utan att därför låta
musiken få en omotiverat dyster
prägel.
Till det traditionella julfirandet
hör bl. a. att dra ut alla stämmorna,
då 55 skall spelas. Och detta ver-
kar mäktigt och anslående tillsam-
mans med den då fulltoniga sången.
Då 1:a versen förklingat, kan man
emellertid skjuta in några stämmor,
och fastän julen är den stora gläd-
jens fest, spara lite på trumpeterna
och basunerna. »>I stilla glans Han
träder fram>. Det är icke de starka,
bländande elektriska lamporna utan
de små levande Iljuslågorna, som ge
oss den där underbara julstäm-
ningen. Det är icke stora, pompösa
körsaker, vi sjunga vid julen, utan
endast sådana små älskliga ting som
»Det är en ros utsprungen» och »O
sanctissima». Något av denna »stilla
glans» bör även vila över orgelspe-
let, vilket dock ej skall hindra oss
att vid psalmverser sådana som
56: 8 eller 69: 3 använda orgelns
alla stämmor. På Annandag jul
möter oss en helt annan stämning.
Då dämpas orgelmusiken och erhål-
ler ett mörkare inslag. Trettonde-
dagen ger oss åter den äkta jul-
stämningen. Det vore skada, om
prästerna i sitt nit för missionen i
all välmening förstörde denna käns-
la av högtid på Trettondedagen ge-
nom att välja triviala nya missions-
psalmer. Predika gärna om missio-
nen och försök att stimulera intres-
set och offerviljan för densamma,
men låt oss få sjunga de gamla
psalmerna om stjärnan i Österland;
skola missionspsalmer användas, så
försök om inte de gamla (54 och 56)
duga, dessa som passa så bra till
julstämningen! Något av denna
milda högtid vilar även över Kyn-
delsmässo-dagen och Marie Bebå-
delsedag.
På söndagarna mellan Tretton-
dedagen och Fastlagssöndag kan
man spara lite på orgelns rike-
domar.
Under passionstiden blir det åter
den violetta färgen. Då följa vi
den gamla seden att endast använda
labialstämmorna, och även bland
dessa välja vi med urskillning för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
