- Project Runeberg -  Tidskrift för Kyrkomusik och Svenskt Gudstjänstliv / 1928 /
98

(1926-1931)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

98

Ädla och upphöjda toner böra efter-
strävas.

Till interludier skulle kunna an-
vändas en del äldre eller i gammal
"stil skrivna körsättningar. Ur Hym-
narium har jag antecknat n:r 107,

114, 133, 140, 170, 201, 237, 246,

271 samt ur Musica Sacra n:r 1, 77,
78, 85, 89, 91, 155, 173 och 175, som
enligt min mening kunde vara lämp-
liga att spela under nattvardsgång-
en. I så fall bör man naturligtvis
inte alltid »slå om» tonerna, inte ens
i sopranstämman. Några av de mest
stillsamma av Bachs koralförspel
kunna även ifrågakomma. (Ed.
Peters band V n:r 7, band VII n:r
40a). I 1:a bandet av det stora
samlingsverket Otto Gauss: »Orgel-
kompositionen aus alter und neuer
Zeit» finnes en del gamla enkla sa-
ker av sådan karaktär, att de kunna
anbefallas till användning, t. ex. n:r
7, 21, 24, 28, 31, 37, 65, 98 och 99.
De stycken, som användas, böra na-
turligtvis gå i distributionspsalmens
egen eller närbesläktad tonart samt
utföras sempre pp och i långsamt
eller åtminstone något dröjande
tempo. Anses det olämpligt att an-
vända ovannämnda saker till mel-
lanspel, bör ett studium av dem
dock vara till hjälp för ernående av
en värdig interludiestil.

A. Adell

Den, som tilläventyrs har haft :
tålamod att läsa igenom dessa vid-
lyftiga utläggningar, skall måhända
utbrista: »Det var en långrandig
predikan, och syftemålet var endast
att ställa upp ett asketiskt ideal!
Man skall tiga, spara, vara försiktig,
rata stråkstämmorna och knappt
våga använda rörverket! Men or-
geln, detta dyrbara instrument med
de många möjligheterna, är det
inte ett pund, som man bör ockra
med?»

Jo, förvisso! Under våra under-
sökningar ha vi ju kommit under-
fund med, att det finns användning
för många orgelfärger vid gudstjän-
sten, men att de icke böra missbru-
kas eller användas blott för sin egen
skull; jag skall nu till sist blott till-

lägga, att både dessa och andra, mot

vilka jag uttalat betänkligheter,
skulle kunna komma till den rikaste
användning, om vi flitigare än hit-
tills anordnade musikstunder och
härvid framförde klassiska och mo-
derna orgelkompositioner, som dock
skulle vara kyrkan värdiga. På så
sätt skulle orgeln få ytterligare en
stor uppgift att fylla. Men även här
gällde det ju att minnas och tilläm-
pa den gamla sanningen: registre-
ringen får icke bli mål utan endast
medel.
Albert Runbäck.

Kyrkomusikaliskt från Köpenhamn.

Denna artikel gör ingalunda an-
språk på att uttömmande behandla
det rikt pulserande kyrkomusika-
liska livet i Danmarks huvudstad.
Här följa endast några antecknin-
gar om detsamma, gjorda under ett
kort uppehåll i Köpenhamn. De
meddelas utan alla anspråk men i
den förhoppningen, att en presen-
tation av några av de i kyrkomusi-

kens tjänst i vårt broderland arbe-
tande sällskapen skall påräkna in-
tresse bland denna Tidskrifts läsa-
re, och i förhoppning om att för-
bindelserna mellan Sverige och Dan-
mark också inom vårt område måt-
te bli allt livligare.

En erinran torde först böra gö-
ras. Enligt den för Köpenhamn
gällande »Loningsloven» skall av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:18:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tksg/1928/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free