Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
människans» tjänare. Enligt den
Niebergallska teoriens konsekvenser
skulle väl Kyrkan närmast bliva en
efter tidens förutsättningar och be-
hov inrättad anstalt till människor-
nas fostran och vägledning. Men
att den har en av Gud given upp-
gift: att förkunna frälsningen i
Jesus Kristus — oberoende av om
den passar nutidsmänniskan eller
ej — det måste vara en för denna
teori främmande tanke. Slutligen
kommer förkunnaren själv, såsom
jag redan påpekat, icke att bliva
Verbi Divini minister utan i stället
minister hominum.
Den förkunnelse, som har utge-
staltats efter de Niebergallska nor-
merna, har man städse kunnat iden-
tifiera på den homeopatiskt ut-
spädda ofarlighet, som är den radi-
kala teologiens grundkännetecken.
Tanketomhet, brist på andlig potens
och spänning, i bästa fall dolda bak-
om en formell fulländning, samt en
rörande strävan att »följa med sin
tid> och psykologiskt (och psyko-
analytiskt!) förstå nutidsmänniskans
själsliv utmärka städse den förkun-
nelse, som blivit präglad av de Nie-
bergallska intentionerna. Knappast
någonsin förstår man så klart, hur
nödvändig en predikans förnyelse
är, som inför. denna förkunnelse.
Reaktionen har redan visat sig.
Visserligen inte ännu inom den
praktiska teologien. Men hela den
systematiska teologien är präglad
av den genom dess ställning för eller
emot denna reaktion mot den grund-
uppfattning, som ligger bakom de
homiletiska normer, som i det före-
gående behandlats. Denna reaktion
är att finna hos den dialektiska teo-
logien, som jag inte tvekar att kalla
ett teologiens salt (men man äter ju
inte salt annat än som en krydda,
ehuru den som sådan är nödvän-
dig). Jag vill i detta sammanhang
Gunnar Rosendal
särskilt nämna Karl Barths Das
Wort Gottes och Emil Brunners Die
Mystik und das Wort. Vidare Erik
Petersons Was ist Theologie och
Otto Pipers Theologie und reine
Lehre. Ett betydande inlägg i dis-
kussionen om Ordets auktoritet är
Wilhelm Wollraths Das Problem
des Wortes. I frågan om Kyrkans
auktoritet hava beaktansvärda ytt-
randen gjorts utifrån olika stånd-
punkter av Charles Gore i The re-
construction of belief och av 4. C.
Headlam i History, authority and
theology. I samma ämne har P.
Schorlemmer utgivit en samling
uppsatser under titeln Vom neuen
Willen zur Kirche. Av Walter Bälck
utkom i fjol Die Evangelische Ge-
meinde, som talar om »die Wort-
kirche». I den av den mycket pro-
duktiva teologiska fakulteten i
Strasbourg utgivna serien Cahiers
de la Revue dhistoire et de philo-
sophie religieuse finnes ett arbete
av Charles Hauter: Le probleme
sociologique du protestantisme, som
även innehåller beaktansvärda. tan-
kar i detta ämne. Man skulle även
kunna nämna namn och böcker
inom vår egen teologi. Det för dem
alla gemensamma är en ny upp-
skattning av Ordet såsom Guds Ord
och en mer eller mindre markerad
brytning med den radikalt histo-
riska uppfattningen. Kyrkan upp-
täckes ånyo, och — framför allt —
Gud blir teologiens centrum, inte
människan.
Det är intressant att — såsom det
nu är möjligt, sedan några synner-
ligen värdefulla homiletiska arbeten
nyligen utkommit — se huru den
nuvarande situationen inom homi-
letiken i många stycken företer på-
fallande likheter med läget under
sjuttonhundratalet och början av
adertonhundratalet.
Edv. Leufvén, Upplysningstidens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
