Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 Gunnar
politiska ämnet att med exegetiska
skäl uppvisa, att Skåne skulle vara
svenskt». Här får Ordets egen me-
ning giva vika för kravet på aktua-
litet. Hovpredikanten Abr. Petters-
son talar i en predikan med ämnet
» Satans hushållning» om tidens lätt-
sinne och njutningslystnad och om
de förordningar, som sökte stävja
dessa. Auktor skriver: » Hela tanke-
gången är i avsevärd grad influerad
av nationalekonomiska synpunkter,
vilka ju tillhörde tiden. Men de äro
invävda i en mängd gammaltesta-
mentliga citat, vilka därigenom gi-
vit religiös helgd åt predikantens
nationalekonomiska =<ståndpunkt>.
Så försöker man att förena Ordets
innehåll med en förnuftsmässig re-
flexion över aktuella spörsmål. Gi-
vetvis lyckas det inte alltid. Auktor
anför även exempel på att man
misslyckats, och tillägger: »Sådant
händer, då man gör en politisk
fråga, som är religiöst indifferent,
till en religiös».
Vad vi här bevittna är, att man
försöker beröva Ordet dess karak-
tär av Evighetsord, Uppenbarelse-
ord. Man vill göra Ordet till en
lex mundi. Det har intet att säga
oss om evigheten, om Guds rike.
Det är något, som är nyttigt och
nödvändigt för denna jordens riken
och dess angelägenheter. Vi stå in-
för en förkortning av Gudsrikestan-
ken liknande den, vi kunna iakttaga
i vår tid. Guds rikes transcendens
och eskatologi saknar man blick
för. Det blir en inomvärldslig stor-
het av timlig art.
Motsättningen mot ortodoxien är
påtaglig och beklaglig. Ortodoxiens
män saknade inte sinne för prak-
tiska frågor, men de voro medvetna
om evighetens realitet på ett annat
sätt. Lindberg visar detta i fråga
om Rudbeckius (se särskilt kap. om
eskatologien).
Rosendal
Det som här kan iakttagas i sin
början, det fullbordas under den
gustavianska tiden och har av auk-
tor karakteriserats såsom en utveck-
ling från teocentricitet till antropo-
centricitet. Denna utveckling kul-
minerar i den neologiska förkun-
nelsen. Här är uppgiften framför
allt att göra den kristna tron accep-
tabel för den upplysta samtiden.
Man finner, att auktor har rätt, då
han på en tidigare punkt i fram-
ställningen säger: »Frågan: »wie
predigen wir dem modernen Men-
schen?» är framställd redan före
Niebergall>.
Hippel har i I givit en utmärkt
framställning av den kritik, som
från nyromantiskt håll riktades mot
denna förkunnelse. Det anses nu
vara en falsk princip att följa med
sin tid, en åsikt som uttalas av
Askelöv i hans kritik av Hagbergs
predikan (se vidare I, sid. 21 och
föreg.). Bibeln skall återfå sin rätta
betydelse för predikan. Den får ej
skjutas undan för förnuftet. Auk-
tor säger: » Vi kunna lugnt påstå, att
denna romantik hos oss är biblio-
centrisk». Predikan skall innehålla
Guds Ord (sid. 31). Gentemot en
psykologiskt-antropocentriskt inrik-
tad homiletik »von unten» betonas
nu religionens höghet och majestät.
Prästen skall inte sänka sig till
åhörarens nivå men lyfta denne upp
till sin egen.
Man hävdar nu, att kristendomen
är något överhistoriskt. Den är icke
»en produkt av tiderna». Tvärtom
regerade kristendomen över tiden. I
HI har Hippel citerat Atterboms
kritik av upplysningen, vilken här
återgives: »Den upplysning, som här
menas, var ett slags orden och be-
stod af tre grader. På den första,
der vanligtvis fruntimren stannade,
nöjde man sig med att afskudda de
enklaste fördommarna, såsom t. ex.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
