Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur dagspressen 141
lamentet visa ringaktning för kyrka
och kristendom. Den protestantiska
nitälskan var ofrånkomlig. Men en
närmare granskning av de trons
försvarare, som såväl i december
som i juni slöto sig till den puri-
tanske inrikesministerns följe, är
ägnad att väcka vissa betänklighe-
ter. Bland dem som talade stora
ord om plikten att slå vakt kring
reformationens arv torde (i varje
fall i december) även funnits så-
dana, vilkas personliga övertygel-
se i ganska ringa grad engagerats
1 denna fråga. Tydligt var, att hu-
sets majoritet hyste en stark mot-
vilja mot den anglokatolska rikt-
ningen inom kyrkan och miss-
trodde biskoparnas vilja och för-
måga att hålla denna oroliga fa-
lang i styr. Det bör då ihågkom-
mas, att anglokatolikerna — hur
starka betänkligheter man från
evangelisk ståndpunkt än må hysa
mot deras överdrifter och ensidig-
heter — för närvarande utgöra den
grupp inom kyrkan, som starkast
är genomträngd av religionens li-
delse: den religiösa entusiasmen,
vare sig av lågkyrklig eller hög-
kyrklig art, står sällan väl till boks
hos en politisk församling, som
vant sig att betrakta religionen
som en stabiliserande och konser-
verande faktor 1 samhället, men
som blir ganska illa berörd, så
snart den visar något av sin inne-
boende explosiva kraft.
Än starkare bli betänkligheter-
na, då man tar del av de analyser
av omröstningsresultatet, som pub-
licerats i The Times och kyrkliga
tidningar. Det visar sig nämligen,
att förslaget om reviderad liturgi,
om något en intern kyrklig fråga,
fällts icke av kyrkans egna med-
lemmar utan av utomstående — nu
liksom i december. Hade endast
medlemmar från England tagit del
i omröstningen — och det är en-
dast i England, som den anglikan-
ska kyrkan är statskyrka — skulle
förslaget ha gått igenom med 208
röster mot 197, och en stor del av
minoriteten måste då i alla fall ha
utgjorts av nonkonformister: de
ledande frikyrkliga sammanslut-
ningarna ha icke dragit sig för att
ta aktiv del i agitationen mot ett
liturgiskt reformförslag, som avser
den kyrka, mot vilken de stå i
principiell opposition, — dock ha
framsynta frikyrkliga ledare, så-
som Selbie och Vernon Bartlet, be-
stämt tagit avstånd från denna po-
litik, och även inom parlamentet
höjdes åtminstone en frikyrklig
röst för förslaget. Majoriteten emot
detsamma åstadkoms emellertid
genom rösterna från Skottland (37
emot, 11 för), Irland (samtliga 13
emot) och Wales (21 emot, 3 för).
Det är ganska begripligt, om man
på anglikanskt håll finner det bit-
tert, att ett försök att åstadkomma
ordning i de kaotiska liturgiska
förhållandena i den egna kyrkan,
att få en norm, som i någon mån
kan svara emot nutidens krav, skall
omintetgöras av parlamentsmed-
lemmar, som aldrig inom denna
kyrka sökt sin uppbyggelse och
som knappast kunna antas ha nå-
got djupare intresse för dess väl-
färd.
Till sist erinrar prof. B. om att
egentligen blott en väg återstår för
att komma åtminstone till en tem-
porär lösning av den liturgiska frå-
gan: man måste söka skapa en åt-
minstone moraliskt förpliktande
consensus angående de gränser,
inom vilka avvikelserna från 1662
års bok böra hålla sig. Därvid er-
bjuder sig endast en samlingspunkt
— den nya, av parlamentet två
gånger avvisade »composite book».
Dennas roll är alltså ingalunda ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
