Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
tvinga läsaren till vemodiga tankar in-
för dem, som man saknar i det nya ver-
ket, men ock skänker en viss nyfiken-
hetens spänning inför de nya, som kom-
mit.
Sveriges kyrkomusiker av år 1928
ha med den nya biografiska uppslags-
boken fått en förnämlig och värdig in-
troduktör inför samtiden och eftervärl-
den. Trycket och = reproduktionerna
måste betecknas såsom i höjd med det
bästa, som nutida svensk reproduktions-
konst är mäktig. De biografiska uppgif-
terna synas, så långt det varit anmälaren
möjligt att kontrollera dem, tillförlit-
liga. "Den angelägna korrekturläsningen
har tydligen gjorts med omsikt.
I fråga om själva uppställningen ha
utgivarna valt att inom varje stift —
Stockholms stad bildande en grupp för
sig införa kyrkomusikernas namn
efter bokstavsordning. Fördelen med en
sådan anordning av materialet träder
genast i dagen: söker man ett bestämt
namn, bjuder det ingen svårighet att
finna det, helst ett pålitligt person-
register avslutar matrikeln. Emellertid
har en sådan uppställning en viss nack-
del: Känner man icke personens namn,
men väl församlingens, d. v. s. söker
man innehavaren av en bestämd tjänst,
har man ingen annan utväg än att leta
igenom hela stiftet. Fråga är därför, om
icke en uppställning efter församling-
arna ger större resultat.
På grund av verkets förnämliga
egenskaper är det till sist att beklaga,
att det ej varit utgivarna möjligt att er-
nå den fullständighet, som det varit
deras avsikt och önskan att bjuda.
ÅA. A.
40 nya
ärkestiftets
kans
holm.
Det är mig ett särdeles nöje att an-
mäla detta lilla verk, som utgör etl
glädjande och otvetydigt bevis för att
såväl uppfattningen av koralförspelens
ställning och betydelse vid gudstjänsten
som vederbörandes förmåga att utge-
stalta dessa små tonalster i överensstäm-
melse med deras uppgift beteckna ett
uppsving, långt utöver vad jag kunde
hoppas, då jag för snart femton år se-
dan vågade till trycket (på ovannämnda
förlag) och offentligheten överlämna
mina »50 koralförspeb. Jag förmodade,
att jag vid den tiden stod tämligen en-
sam om mina önskningar och åsikter
beträffande hithörande. Men nu arbetar
redan — ja, redan, ty sådana frågor som
koralförspel, utgivna av
organistförening. Sv. kyr-
diakonistyrelses bokförlag, Stock-
Recensioner
dessa får man nog taga på lång sikt —-
en hel stab unga, nitiska och kunniga
kyrkomusici på området! Måtte denna
stab allt fort utvidgas och utvidga sin
verksamhet! Man må hysa den fasta
tillförsikten, att åtminstone på detta om-
råde icke skall uppträda några myndiga
auktoriseringsföreskrifter. (Jag måste
begagna tillfället och sammanhanget att
framhålla nödvändigheten av att, när
man såsom sig bör auktoriserar kyrkans
texter, musiken lämnas i fred. Här ifrå-
gavarande musiksamling är väl på sitt
sätt ett omisskänneligt belägg för, att
den sakrala musiken, överlämnad åt sig
själv, kanske efter mycket famlande,
förr eller senare genom sin egen inne-
boende ande, sanning, härlighet och
kraft dock finner sig till rätta och upp-
når målet).
Dessa 240 nya koralförspeb kunna
i allmänhet verkligen uppställas som
mönster för dylika små — låt oss säga
liturgiska» stycken, ja, många äro
riktiga små konstverk. De skola för-
hjälpa oss ifrån sådana där romanliskt-
lyriskt- sentimentalt betonade så kal-
lade koralpreludier, som «ansetts och
väl även ofta anses innebära det rätta
kriteriet på organistens begåvning
för att nu inte tala om »registrerings-
konsten». Det ena som det andra ofta
utgörande en täckmantel för att skyla
vederbörandes brist på verklig förstå-
else och kunnighet för uppgiften.
Jag har fäst mig vid den omsorg,
som är nedlagd på korrekturläsningen,
av egen sorglig erfarenhet väl under-
kunnig om, huru lätt man, och detta
redan vid uppteckningen av en liten
sats, far förbi t. ex. ett kors, ett b, ett
återställningstecken o. s. v. I hela häf-
tet har jag, utan att precis jaga efter
fel, icke funnit mera än ett par nödiga
rättelser. Den ena gäller melodinoten
i 5:e takten, 4:e notsystemet å sid. 15,
som naturligtvis skall vara g (icke Db),
den andra den på sid. 20, 4:e notsyste-
met, anbragta f-klaven, som ju bör vara
g-klav. Men det är med dessa som med
nästan alla dylika små oegentligheter:
de röja sig själva omedelbart och be-
höva därför knappast påpekas.
Varför samlingen uppgives stamma
från just ärkestiftets organistförening,
är lite svårt att förstå, då bidrag lämnats
även från andra håll. Vill man därmed
framhålla, att behovet av musik som
denna är särskilt känt och beaktat in-
om nämnda stift, är detta bara bra.
Tonsättarnes namn och hemvist giva
dock vid handen, att sinnet för just så
beskaffad musik såväl som förmågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
