Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
Pius X och den kyrkliga musiken.
IUS X eller Giuseppe Sarti, som hans borgerliga namn lydde, var
mer än någon annan påve under det sistförflutna årtusendet
skickad att såsom kyrkans högste styresman lagstifta i liturgiskt-
musikaliska frågor. Man måste i själva verket — så egendomligt detta
än kan låta — gå så långt tillbaka i tiden som till den musikaliska
medeltidens första århundraden (600-900-talet), då den påvliga tro-
nen pryddes av sådana med kyrkomusikens praktiska och teoretiska
sida välbevandrade män som Honorarius I, Vitalianus, Gregorius II,
Stephanus III m. £fl., vilka alla vunnit sin första utbildning och be-
fordran inom den romerska schola cantorum.
Giuseppe Sarti hade tidigt kommit till insikt om det härskande
koralfördärvet inom den katolska kyrkan; det bevisar hans deltagande
i den till den store musikteoretikern Guido’s ära i Arezzo hållna koral-
kongressen 1882, vilken sökte giva uttryck åt den vetenskapliga koral-
forskningens ställning till de Haberlska koralböckerna och gjorde
allvarliga föreställningar i Rom, visserligen utan gott resultat. Kon-
gressdeltagarna stämplades på enstaka fanatiskt håll med det fruktans-
värda smädenamnet »>Aretici-haeretici>», och Haberl! kunde alltjämt
glädja sig åt ritkongregationens stöd. I sin Magister choralis (1900, s. 13)
kunde han därför avfärda »den $. k. europeiska kongressen» med
några kalla rader om, att den vägrade finna sig i de högsta kyrkliga
myndigheternas befallningar och med sina föreställningar endast ut-
verkat dessas skärpning i st. f. upphävande. Det är i sanning en under-
lig ödets skickelse, att en av kongressdeltagarna 20 år senare i kraft
av sin ställning som den katolska kyrkans överhuvud skulle upphäva
alla dessa påbud, undandraga den Haberl’ska koralupplagan allt stöd
och anbefalla utgivandet av en ny, som sedermera förelåg i det när-
maste färdig, innan Haberl hann sluta sina ögon i den eviga vilan.
Som biskop av Mantua bevisade Sarti sitt intresse för musiken
genom att själv leda sånglektionerna i sitt seminarium, och han av-
skrev för deras räkning en mängd noter, som ännu finnas bevarade
därstädes (jag hämtar mina väsentligaste upplysningar från Peter
Wagners Einfährung in die katholische Kirchenmusik, Diässeldorf
1919). Som medlem av ritkongregationen framlade den nu till patriark
av Venedig utnämnde mannen år 1894 en utförlig redogörelse för de
åtgärder, som borde vidtagas angående kyrkomusiken. Detta var inne-
hållet också i den följande år offentliggjorda Lettera pastorale till det
underlydande prästerskapet. Att Giuseppe Sarti redan då hade klart
fattat medel och vägar för kyrkomusikens höjande, är tydligt redan
"1 Jfr min artikel i denna tidskrifts mars-nummer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
