Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Recensioner
för arbetet velat tillgodogöra sig det
gamla utan att dock låta sig bindas av
en utpräglad stil. Efter detta förord blir
man en smula konfunderad av att finna
den gregorianska sången representerad
av den av vår sista vesperalekommitté
lancerade nya melodien till inlednings-
versen Deus in adjutorium samt av
Nunc-Dimittis-antifonen Salva nos, båda
meddelade i modern fyrtakt. I fråga om
själva vesperns uppbyggnad har man
följt en grundtanke, som nära ansluter
sig till completoriets, och som psalm har
också dess mest utmärkande psalm: den
91 i psaltaren, upptagits. Denna psalm
har emellertid icke apterats till någon
av de gamla psalmtonerna utan är helt
genomkomponerad för växelsång mellan
liturg och kör i folkvisemässigt veka
tonfall. Gången av vespern ansluter sig
i Övrigt till den från 1914 års Vesperale
hos oss kända, med församlingssång,
textläsning, körsång, predikan, Magni-
ficat (vartill brukas ej bibeltexten utan
den finska varianten av sv. psb. 57:23),
Nunc Dimittis, i form av Lutherpsalmen
Så får jag nu med fröjd och frid — med
Salva nos som antifon. Vespern är helt
enkelt en ny art av den från Tyskland
härstammande »Festgottesdienst»-vespern,
såsom sådan «säkerligen mycket gri-
pande, då tillräckligt skolade och väl-
övade krafter utföra den. Det vill ock-
så synas, som om utgivarna snarast tänkt
sig denna >»vesper»-form såsom en Ööver-
gångsform. I förordet nämna de, att
man ej velat låta sig bindas av en ut-
präglad stil, »som om också törhända i
en framtid vida mer utnyttjad, i detta
nu skulle förefalla vårt kyrkfolk främ-
mande.» Man torde ha all anledning
att hälsa detta arbete med tillfredsstäl-
lelse, såsom ett steg till inträngande i
den gamla reformationstidstraditionen av
de från medeltidskyrkan övertagna ti-
derna, denna tradition, som förvisso ock-
så i Finlands evangeliska kyrka avsatt
rika frukter i musikaliska handskrifter,
som bida tiden för att på nytt dragas
fram i ljuset och skapa andakt och bära
tillbedjan. ÅA. ÅA.
N. L. Sagnér: Vid juletid och för
fäderneslandet. Fyra sånger för blan-
dad kör. Eget förlag. Askeröd. Pris 1:50.
Kompositören till detta lilla sång-
häfte har tidigare gjort sig känd genom
några = högtidssånger, intagna bland
»Lunds Domkyrkas Körsånger> under
n:r 30, 33, 54, 66 samt 73, 74 o. 75, vilka
tre sistnämnda utgivits i ett särskilt
häfte: »Tre körsånger». (Sydsvenska
Bok- och Musikförlaget, Lund). Av
93
dessa förtjänstfullt skrivna sånger (de
flesta till texter av Edv. Evers) torde
långfredagssången »Var tyst, o värld»
(n:r 54) vara den, som lämnar det dju-
paste intrycket och utmärker sig genom
sin stämningsfullhet.
Det under förra året utkomna häf-
tet »Vid juletid> innehåller två jul-
sånger, »Den heliga natten» (C. D. af
Wirsén), »Ära>, trettondedagssången
»Rösten i öknen» (G. H. Mellin) samt en
fosterländsk sång »Gud bevare dig,land»
(G. Ydström). Av dessa må särskilt
framhållas »Den heliga natten», en liten
fin inspirerad sång, som torde kunna
bli ett tacksamt nummer vid kyrkokon-
serter; till gudstjänstbruk kan den möj-
ligen vara omtvistad på grund av textens
karaktär. Däremot bör »Rösten i öknen»
kunna bli en god och välbehövlig till-
ökning till repertoiren på trettonde-
dagen, särskilt för de körer, som rygga
tillbaka för stort stämomfång och svå-
righeter i övrigt.
I likhet med mångt och mycket,
som under det senaste århundradet kom-
ponerats för kyrkokörerna, visa de om-
nämnda sångerna släktskap med mans-
kvartetten och profansången för blan-
dad kör, fast de även röja en strävan
efter fördjupning. Även om man har ett
annat ideal: en i strängare mening
kyrklig stil, måste man dock medgiva,
att sådana kvartettartade körer alltjämt
ha sin uppgift att fylla, inte minst för de
kyrkobesökare, som ännu ej hunnit
smälta »kontrapunkten», samt att denna
»kyrkliga kvartettstil», då den är som
bäst, är i god mening populär.
A. R—k.
Svenska skolkvartetten, III, utgiven
av David Vikander, Abr. Lundquists
förlag.
Det tilltagande intresset för blandad
körsång har gjort, att bristen på lämplig
litteratur för denna konstart allt mer
och mer framträtt. Visserligen har ju
under årens lopp enstaka sånger och
samlingar utgivits, tävlingar utlysts,
m. m., men det oaktat blir skörden
ganska mager för den, som söker lätt-
sjungna och samtidigt körmässigt kom-
ponerade sånger.
Vad som mycket bidragit till för-
fiackning av stilen hos den blandade
körsången har utan tvivel varit mans-
kvartettsången. Dels har den — genom
dilettantkomponister ofta stått på
gränsen till det banala och ibland varit
ett fördärv för den sunda smaken, dels
har genom transponering av manskör-
sånger till blandad kör den karakteris-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
