Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett kapitel om predikans genesis 149
stens slut yttrade Torén: »Jag hörde alls icke, vad han sade, men jag
har sällan blivit så uppbyggd av något föredrag». Paradoxen har
något att säga Oss.
Predikan måste alltså vara centralt upplevad. Såsom förut fram-
hållits: den som icke personligen mött Gud i tron och i nåd, kan icke
heller frambära Guds ord för andra. Ja, varje predikan måste under
beredelsen upplevas. Därför har ock varje predikoberedelse något
av födslovånda. Är du utan denna, så är du »oäkta», och predik-
ningarna bli »oäkta», döda produkter, konstgjorda blommor, som
ej sätta frukt.
Och dock är det utifrån denna förutsättning både vår rätt och
plikt att giva församlingen mera, än som inrymmes i vår egen fattiga
upplevelse. När vi skola frambära Herrens ord, så innebär ju detta,
att vi skola återgiva, vad Herren talat till oss — »Herrens ord kom
till mig och sade» — men ej blott detta, utan däri ligger rätten att
också frambära, vad Herren sagt till andra, som bättre och djupare
kunnat avlyssna hans talande, vad han talat genom profeter, apostlar
och helgon, framförallt vad han talat till oss genom Sonen. »Vi
predika icke oss själva utan Kristus», det betyder ock: vi predika icke
våra upplevelser utan Guds uppenbarelse, vars brännpunkt är Kristus.
»Honom gav han åt församlingen, ty den är hans kropp och är upp-
fylld av honom, som uppfyller allt i alla.» Efes, 1: 22,23. Den en-
skilde prästen är blott en ringa lem i denna kropp, men som förkun-
nare skall han dock företräda det hela, vara språkrör efter fattig
förmåga för den allmänneliga kyrkan och dess samlade erfarenhet.
Naturligtvis måste han vara sann och ej komma med något, som
strider mot hans vunna övertygelse eller som alls icke passar för hans
andliga läge. Där låg hälsosam ironi i en gammal biskops ord till en
mycket ung präst, när denne predikat om lidandet: »Du predikar, som
om du hade lidit i femtio år». Men vi predika dock för oss själva,
vi äro våra egna åhörare och förvisso bland de allra yttersta. Alltså
kunna vi predika om stadier på vägen, som vi ej nått men mot vilka
vi sträva; vi äro ej, vad vi predika, men vi äro på väg att bliva det.
Vilja vi taga upp ämnet om lidandet som exempel, så kan ju en präst
hava skäl att teckna, hur det ser ut i de övre klasserna i korsskolan,
där lidandet blir till villig, t. o. m. glad offertjänst, där man »fröjdar
sig över bedrövelser under allehanda prövningar», 1 Petr. 1:6, även
om han själv »existentiellt» befinner sig i en lägre klass. Sant säger
Pontoppidan (a. a.): »Förståndet är snarare övertygat än viljan böjd».
Luther har ju ock sagt månget ord om detta på sitt rättframma språk,
ärligt vidgått den. stora distansen mellan vad han predikade och vad
han var, hur han t. ex, kunde i bävan kämpa för en trosgnista, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
