Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 Predikan
att åstadkomma ett evigt verk, att Guds härlighet må bo i hans
helgedom.
En gåva är oss slutligen alla given, även om vi ej känt oss kallade
till särskilt avgränsade uppgifter, när det gäller att förkunna Herrens:
lov. Alla hava vi väl åtminstone några få toner på röstskalan att av
Guds nåd använda, även om vår förmåga att rätt bruka dem skulle av
oss själva anses ringa eller ingen. Må vi även låta den minsta gåva
komma till användning i församlingens gemensamma sång. Skulle
andra ej sakna den, saknas den förvisso av Gud, som framför allt
lyssnar till när »hjärtat sjunger och spelar till Guds ära» (Kol. 3: 16),
vilket är den heliga sångens A och O. Hjärtats hängivenhet för upp-
giften skapar de stora mästarna likaväl som den ringaste sångaren i
församlingens gemensamma lovoffer. Hjärtats hängivenhet manar
fram givmildheten att av eget jordiskt överflöd stödja kyrkans spi-
rande sångargärning. Hjärtats hängivenhet frammanar ansvarskäns-
lan att i dessa sångens uppgångstider var och en gör sin plikt i med-
verkan till att Guds ära och själarnas eviga väl främjas. Hjärtats
hängivenhet frammanar ansvarskänslan i en outtröttlig inbördes kär-
lek, en ej sinande hjälpsamhet till inbördes stöd, så att vi åsidosätta
egna små tycken, egen så lätt framträdande fåfänga i sångargär-
ningen, vilket stundom lätt kan äventyra det helas bestånd. Klart
vare vårt mål, att ej vi, utan Gud må bevisa sig härlig i sin kyrka. Det
är till sist ej vi, som någonting gjort och göra, det är Gud, som gjort
och gör allt. — |
Aftonen är inne, den sista aftonen av våra sköna dagar av gemen-
samhet omkring betraktandet, övandet, firandet av det som bhörer till
Herrens sköna gudstjänst. I vespern älskade de gamla, i vespern älska
vi att med dem såsom föredöme i våra hjärtan och på våra läppar
frambära den högt benådade jungfruns lovoffer till Gud. Vi ha myc-
ket att tacka för, tacka, ödmjukt tacka för efter fullbordade arbets-
dagar, och den ödmjuka tacksägelsen har ock mera att vänta. Låt
oss i glädjen över Guds rika håvor till oss och genom oss till kom-
mande släkten i sena led efter oss fortgå, på den av honom utvisade
vägen! Själv vill han härvid vara en eldsmur omkring oss, men själv
vill han ock bevisa sig härlig i sin heliga boning. Amen.
Sv. ps. 229: 6—38.
F. M. Allard.
på
N
i
å
å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
