Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 Till frågan om högmässans inledning
undantränges väl inte genom denna ordningsföljd. Fasthåller man
vid denna något ensidiga syn på Gloria, borde man ju ha ytterligare
anledning att taga upp det gamla fullständiga Laudamus, där man
även får sjunga om Herren Jesus Kristus såsom Guds Lamm, som
borttager världens synder.
Vi skulle ju nu bl. a. undersöka möjligheterna till. förkortning av
den fullständiga högmässan. Under passionstiden samt de tre senare
adventssöndagarna vore det väl särdeles lämpligt att anknyta till en
gammal vacker tradition och utelämna Gloria samt Sv. Ps, 24:1.
Gloriasången vid Jul och Påsk skulle givetvis bliva av mycket större
verkan efter denna tystnad under beredelsetiderna. Till följd av den
nyssnämnda uppfattningen av Gloria torde det väl inte vara många,
som vilja lyssna på ett sådant förslag. Dessutom invänder man kan-
ske, att då nattvard ej firas, bli högmässorna ju så torftiga i liturgiskt
hänseende, att vi därför ej ha råd till att mista Gloria. Härtill skulle
vi kunna svara, att den musikaliska fattigdomen endast bleve kännbar
under advent. Under passionstiden hade vi ju riklig kompensation i
— litanian. Det är mycket egendomligt, att vi under denna tid skola
sjunga mera än annars. Då skulle det ju tvärtom vara mera tyst och
stilla i kyrkan. Men i denna riktning har utvecklingen ingalunda
gått. Visserligen undvika vi i bästa fall orgelns trumpetstämmor,
men sången får en allt annat än stillsam prägel. Vårt myckna sjung-
ande under fastan, jämfört t. ex. med påsktiden, torde ej vara utan
vissa risker. Kyrkosången kan måhända komma att betraktas så-
som något tungt och mödosamt, något som särskilt skall påminna oss
om lidandet, alltså en modern och mera human motsvarighet till forna
tiders späkningar! I all synnerhet kan denna tanke ligga nära till
hands, då vi fira påsken bl. a. med att kasta av oss oket, den myckna
kyrkosången, och bli sparsamma med tonerna!
I någon mån skulle mässan kunna förkortas genom sparsamhet
med psalmverserna. Särskilt gäller detta gradualpsalmen. På hög-
tidsdagar böra nog inga restriktioner förekomma på denna punkt,
men nog tycker man, att prästen på de vanliga söndagarna kunde vara
lite skonsam mot församlingen, då han har förmånen att få bestämma
även denna psalm. Men så sker ingalunda alltid. Nej, gradualpsal-
men skall liksom predikan ha sin vissa tid, oavsett hur det bekommer
församlingen! Eller är orsaken en annan och lite mer idealistisk. Man
talar i våra dagar så vackert om att psalmerna ej böra stympas utan
sjungas i sin helhet. Ja, det där låter så övertygande. Men här som
så ofta annars besannas det, att vackra teorier jämmerligen komma
till korta i praktiken. Följande erfarenhet av en alltför lång, alldag-
lig gradualpsalm torde många kolleger ha gjort: i början går det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
