Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Tjugufemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I detta ögonblick kom Marja Nikolajevna tillbaka. Nikolai såg
med vredgad min på henne. Hon kom hastigt fram till honom och
viskade något till honom.
”Jag mår inte bra, jag har blivit retlig”, sade nu Nikolai i
lugnare ton. ”Och då kommer du och talar med mig om Sergei
Iva-novitsj och hans avhandling. Den är rena vanvettet, dumt prat,
självbedrägeri. Hur kan en människa, som inte alls vet vad
rättvisa vill säga, skriva om rättvisa? Hor ni läst hans avhandling?”
vände han sig till Krizki, i det han åter slog sig ned vid bordet och
sköt åt sidan cigarretterna, som lågo kringströdda över halva
bordet, för att bereda plats.
”Nej, jag har icke läst den”, svarade Krizki vresigt.
”Varför inte det?” for nu Nikolai ut mot Krizki.
”Därför att jag anser det gagnlöst att förspilla min tid med det.”
”Men ursäkta mig, hur vet ni således, att ni skulle förspilla tid
med det? Många människor kunna inte gripa sig an med
avhandlingen, därför att den går över deras horisont. Men med mig är
det en helt annan sak — jag genomskådar helt och hållet hans
bevisföring och vet, vari dess svaghet ligger.”
Alla tego. Krizki reste sig långsamt upp och sträckte ut
handen efter sin mössa.
”Vill ni inte äta kvällsvard med oss? Gott, adjö då! Kom hit i
morgon med klensmeden.”
Krizki hade knappast gått ut, förrän Nikolai leende såg på
brodern med plirande ögon. ”Honom är det ingenting bevänt med”,
sade han. ”Jag ser mycket väl . . .”
Men i detta ögonblick ropade Krizki, som vänt om, honom till
sig från dörren. ”Vad vill ni?” frågade Nikolai och följde med
honom ut i förstugan. Konstantin, som var kvar ensam med
Marja Nikolajevna, vände sig till henne.
”Har ni varit länge hos min bror?” frågade han.
”Det är nu på andra året. Hans hälsa har blivit riktigt dålig;
han dricker för mycket”, svarade hon.
”Vad dricker han således?”
”Brännvin, och det är skadligt för honom.”
”Dricker han verkligen mycket?” viskade Konstantin.
”Ja”, svarade hon med en ängslig blick mot dörren, i vilken
Nikolai åter blev synlig.
”Vad har ni talat om?” frågade han med rynkad panna och lät
blicken irra från den ena till den andra.
”Om ingenting”, svarade Konstantin förläget.
”Ja, om ni inte vilja säga det, så skola ni låta bli det. Förresten
skulle jag vilja säga dig, att det inte passar sig alls för dig att prata
med henne. Hon är en piga och du en förnäm herre”, sade han
och gjorde åter en knyck med huvudet. ”Du har nu, anser jag,
sett allt hos mig och bildat dig en åsikt därom och står nu
uppfylld av medlidande över mina förvillelser”, tillade han med höjd
röst.
”Nikolai Dmitrijevitsj, Nikolai Dmitrijevitsj”, viskade Marja
Nikolajevna åter och gick närmare honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
