Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - Tredje kapitlet - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han såg henne icke i ansiktet och ville icke se, hur hon i sitt
tillstånd darrade i hela kroppen och såg riktigt eländig och
olycklig ut.
”Jag ... Jag ville säga, att vi icke kunna fortsätta på detta sätt,
att det är mig en pina ..mumlade hon.
”Tjänarna syssla vid byffén”, sade han i förtretad ton. ”Ställ
inte till någon scen.”
”Nåja, då gå vi dit in.”
De stodo i ett genomgångsrum. Katja ville gå in i det
angränsande rummet, men där satt engelskan och undervisade Tanja.
”Nå, då gå vi ut i trädgården.”
I trädgården stötte de på en arbetare, som krattade vägen. Utan
en tanke på att denne kunde se Katjas förgråtna och Ljevins
upprörda ansikte, eller på att det såg ut, som om de flydde bort från
någon olycka, gingo de vidare med snabba steg, enär de voro
medvetna om nödvändigheten att tala ut med varandra, övertyga
varandra, vara ensamma med varandra och befria sig från de kval,
som de utstodo.
”Så här kan det icke fortgå! Det är mig en pina! Jag lider
outhärdligt och även du. Och varför?” sade hon, då de kommit
fram till en ensam bänk vid en krök av lindallén.
”Säg mig blott en sak: låg det i hans ton något oanständigt,
något orent, någon grov förolämpning?” frågade han, i det han
åter ställde sig framför henne i samma ställning, med händerna
framför bröstet, som den där natten.
”Ja, det låg något sådant däri”, svarade hon med darrande röst.
”Men Konstantin, inser du då ej, att jag icke bär skulden därtill?
I morse ville jag redan från början anslå en avböjande ton, men
sådana människor ... Varför har han kommit hit? Så lyckliga vi
voro!” sade hon, men en snyftning, som skakade hela hennes
kropp, hindrade henne att säga något mer.
Trädgårdsarbetaren såg med förundran, hur de gingo förbi
honom med strålande anleten och återvände in i huset.
Fjärde kapitlet.
Då Ljevin gick genom förrummet, gav han tillsägelse om att
ka-leschen skulle spännas för.
”En fjäder är avbruten i den”, svarade betjänten.
”Tag då den lilla, men fort. Var är den främmande herrn?”
”Han har gått upp på sitt rum.”
Ljevin träffade honom där. Vasenka hade just packat upp sina
saker ur kofferten, lagt de nya sångerna till rätta och höll för
ögonblicket på att prova ett par nya damasker, i vilka han
ämnade rida ut.
Vare sig det berodde därpå att Ljevins ansikte hade ett
särskilt uttryck eller därpå att Vasenka själv hade en känsla av att
den lilla kurtis, som han påbörjat, icke passade riktigt i denna
familj, så blev han vid Ljevins inträde i rummet så förlägen,
som det var möjligt för en sådan världsman som han att bli.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
