Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kreutzersonaten - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Ursäkta, förresten... Nej, jag skall inte störa er.”
Han återvände snabbt till sin plats.
Advokaten och kvinnan viskade sinsemellan. Jag
satt bredvid Posdnyschef och teg, ty jag kunde inte
komma på något samtalsämne. Till att läsa var det
för mörkt, och därför slöt jag ögonen och låtsade,
att jag ville sova.
Vid nästa station flyttade advokaten och kvinnan
över till en annan vagn. De hade redan tidigare
talat därom med konduktören. Bokhållaren
bäddade åt sig på bänken och somnade. Men Posdnyschef
fortsatte att röka och dricka te; varmt vatten hade
han skaffat även vid denna station.
När jag öppnade ögonen och tittade på honom,
vände han sig till mig och sade djärvt men irriterat:
— ”Ni tycker kanske, det är obehagligt att sitta
i sällskap med mig, när ni nu vet, vem jag är?
I så fall skall jag gå härifrån.”
— ”Nej, för all del.”
— ”Behagas det lite te? Det är bara rätt starkt.”
Han hällde i och sade:
— ”De prata så... Ljuga är det enda...”
— ”Vad talar ni om”, frågade jag.
— ”Jo, fortfarande om samma sak, om vad den
kärlek är, som de talade om. Vill ni inte sova?”
— ”Nej, inte alls.”
— ”Vill ni då, att jag skall berätta, hur jag just
av samma kärlek bragtes till att utföra den där
förtvivlade handlingen?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
