Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kreutzersonaten - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
henne medelst pengarna, vilka jag skulle ha gjort
anspråk på att äga enda rätten till — ett
resonemang, som icke blott var absurt, dumt och
lumpet utan även förutsatte karaktärsdrag, som både
hon och jag voro fria från. Jag blev förtretad,
började tillvita henne brist på finkänslighet, hon
förebrådde mig detsamma, och så var det åter
igång! Både i hennes ord och i uttrycket i hennes
ansikte och ögon återsåg jag samma grymma, kalla
fientlighet, som förut slagit mig med häpnad. Jag
minns väl, hur jag hade trätt med min bror och
mina vänner, ja, med min far, men denna
egendomliga, giftiga ilska hade aldrig visat sig mellan mig
och dem. Men det gick någon tid, och så dolde sig
åter denna ömsesidiga motvilja under förälskelsen,
d. v. s. sinnligheten, och jag tröstade mig åter med
den tanken, att dessa två tvister hade varit felsteg,
som vi skulle kunna rätta till. Men då inträffade
det tredje och fjärde grälet, och jag begrep, att
detta inte var en tillfällighet och att det måste vara
och förbli så; och jag ryste för det, som förestod
mig. Dessutom plågade mig den förfärliga tanken,
att jag var den ende, som måste leva i ett
äktenskap, som var så dåligt och så olikt det, som jag
väntat mig, under det att det inte var så för
andra äkta män. Jag visste icke då, att detta var
den allmänna lotten, men att alla i likhet med mig
tänka, att det är en olycka, som drabbar dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
