Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Kreutzersonaten
- XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XX.
— Ja, och med det — det hände förresten strax
innan slutet — hängde det ihop på följande vis.
Vi levde liksom i vapenstillestånd, och det fanns
ingen anledning att bryta det. Plötsligt börja vi ett
samtal om att en viss hund fått medalj på en
utställning. Så säger jag. — ’Nej’, säger hon, ’inte
medalj, utan hedersdiplom!’ Striden begynner. Vi
hoppa från det ena ämnet till det andra. ’Jo, jag
känner till det där. Det är den gamla historien.
Du sade...’ — ’Nej, det sade jag inte.’ — ’Menar
du, att jag ljuger då?...’ Förebråelserna hagla.
Man vet, att i rappet är en sådan där fasansfull
träta i gång, som skulle kunna komma en att mörda
sig själv eller henne. Man vet, att den snart är i
gång, och fruktar den som elden, och därför skulle
man vilja tygla sig, men raseriet tar en i sitt våld.
Hennes situation är densamma, ja, än värre. Med
flit omtyder hon varje ord, man yttrar, och tillägger
dem en lögnaktig betydelse. Varje hennes ord är
genomdränkt med gift. Varhelst hon vet, att jag
har en öm punkt, där stinger hon mig. Det blir
värre och värre. Jag skriker: ’Tig!’ eller något ditåt.
Hon rusar ut ur rummet in i barnkammaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 17:19:47 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tlkreutzer/0093.html
