Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kreutzersonaten - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— ’Du har verkligen blivit omöjlig’, började
hon. ’Du har ett sådant lynne, att inte en ängel
skulle kunna leva ihop med dig.’ — Och, såsom
alltid, angelägen att såra mig så svårt som möjligt,
påminde hon mig om mitt handlingssätt gentemot
hennes syster; det var en gång, som jag hade råkat
i raseri och vräkt ur mig en hel del grova saker
inför systern. Hon visste, att detta pinade mig, och
därför stack hon mig alltid på denna punkt.
— ’Efter detta kommer ingenting mer att kunna
förvåna mig’, sade hon.
— ’Ja, förolämpa, förnedra och vanära mig och
kasta skulden på mig, det kan du’, sade jag för mig
själv. Plötsligt greps jag av ett så förfärligt hat
till henne, att jag hittills aldrig känt maken till det.
För första gången ville jag låta min vrede ta sig
uttryck i handgripligheter. Jag for upp och gick
fram emot henne, men i samma ögonblick blev jag
medveten om mitt raseri och frågade mig själv, om
det vore rätt att ge sig sina känslor i våld. Och
strax svarade jag mig själv, att det var så, att detta
skulle skrämma henne, och i stället för att bekämpa
mitt raseri eldade jag upp mig ännu mer och gladde
mig över, att hatet brann allt kraftigare i mig.
— ’I väg med dig, annars slår jag ihjäl dig!’
skrek jag, sprang emot henne och fattade om
hennes arm. Genom att höja röststyrkan gav jag
medvetet uttryck åt min ilska. Och jag måste ha varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
