Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kreutzersonaten - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag kunde icke andas fritt, och mina käkar
darrade ovillkorligen. Alltså var det nu icke så, som
jag tänkt mig. Förut hade jag ofta föreställt mig
en olycka, men allt hade redan visat sig vara i sina
rätta gängor. Nu var det icke i sina rätta gängor,
utan allt, som jag inbillade mig och ansett för blotta
inbillningen, allt det var nu verklighet.
Alltsammans!
Jag var nära att brista ut i gråt, men just då
viskade den Onde till mig: ’Gråt du, och var
känslosam, och under tiden skiljas de åt i lugn och ro, och
du har inga bevis, utan du måste allt framgent
plågas av ovisshet.’ Och strax gav min känslosamhet
gentemot mig själv vika för en sällsam känsla —
tro mig eller ej! — för en känsla av glädje över att
nu få göra slut på min pina, över att kunna straffa
henne, befria mig från henne och släppa min vrede
lös. Och jag släppte den lös; jag blev ett djur.
’Behövs inte, behövs inte!’ sade jag till Jegor, då
han ville gå in i förmaket. ’Skynda dig i stället
och tag en droska och far till stationen efter mina
saker. Se, här är kvittot. Ge dig i väg!’ Han
gick genom korridoren efter sin rock. Då jag var
rädd, att han skulle skrämma dem, följde jag honom
till hans kammare och väntade, tills han hade tagit
på sig. Från salen hördes röster och ljud av
knivar och tallrikar. De höllo på att äta och hade icke
hört min ringning. ’Om de bara inte komma ut
nu!’ tänkte jag. Jegor tog på sig rocken och gick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
