Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kreutzersonaten - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
henne med min vänstra hand i armen. Men hon slet
sig fri. Då fattade jag henne, utan att fördenskull
släppa dolken, med vänstra handen om strupen,
kastade omkull henne och försökte kväva henne.
Vad hennes hals var hård! Hon fattade med båda
händerna om mina händer och slet dem från sin
hals, men jag var liksom beredd på det: av alla
krafter stötte jag dolken i hennes vänstra sida,
nedanför revbenen...
När folk säger, att de vid vredesutbrott icke
veta, vad de göra, så är det prat, osanning. Jag var
fullt på det klara med alltsammans, icke för ett
ögonblick var det mig oklart. Ju kraftigare jag
underblåste mina vredesflammor, desto klarare brann
inom mig medvetandets ljus, i vilket jag icke kunde
undgå att se allt, som jag gjorde.
Jag kan icke säga, att jag på förhand visste, vad
jag stod i begrepp att göra, men i samma sekund,
som jag handlade, ja, en aning tidigare, tror jag,
visste jag, vad jag gjorde, liksom för att jag efteråt
skulle kunna ångra mig, kunna säga till mig själv:
’Jag hade dock kunnat hejda mig.’ Jag var på det
klara med, att jag skulle träffa nedanför revbenen
och att dolken skulle tränga in. I samma ögonblick,
som jag gjorde detta, visste jag, att jag gjorde
något förfärligt, något sådant, som jag aldrig förr
gjort, något, som skulle få hemska följder. Men
medvetandet härom ljungade till som blixten, och
så följde omedelbart handlingen. Handlingen stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
