Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kreutzersonaten - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dörren igen. Jag svarade icke utan avgjorde
frågan, om det hade hänt något eller ej. Jo, det hade
det! Jag mindes, hur korsetten gjort motstånd, hur
kniven sjunkit ner i något mjukt, och det gick kalla
kårar efter ryggen på mig... Det hade hänt, det
hade hänt! Jaha, nu måste det ske med mig, sade
jag för mig själv. Jag sade detta men visste, att
jag icke skulle komma att döda mig. Emellertid
reste jag mig upp och tog åter revolvern i mina
händer. Men hur märkvärdigt! Jag minns, hur jag
förr mången gång hade varit nära självmord, hur
det till och med samma dag på järnvägen hade
tyckts mig så lätt, lätt därför, att jag tänkte på
hur tungt det skulle drabba henne. Nu kunde jag
varken döda mig eller ens hysa en tanke därpå.
’Varför skulle jag göra det?’ frågade jag mig själv.
Jag hade intet svar att ge. Det knackade på
dörren igen. Först måste jag veta, vem det är, som
knackar. Det andra hinner jag alltid med.’ Jag
lade ifrån mig revolvern under en tidning. Jag
gick till dörren och sköt från rigeln. Det var en
syster till min hustru, en beskedlig men dum änka.
— ’Vasja, vad är detta?’ frågade hon, och
tårarna, som hon alltid hade till reds, började rinna.
— ’Vad befalls?’ frågade jag rått. — Jag insåg,
att det var alldeles onödigt och omotiverat att vara
rå emot henne, men jag kunde icke komma på någon
annan ton.
— ’Vasja, hon dör. Det har Ivan Sacharytj sagt.’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
