- Project Runeberg -  Tom Sawyers äfventyr /
8

(1907) [MARC] Author: Mark Twain Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

under musiken; läsaren erinrar sig förmodligen, om han
själf varit pojke, hur det går till. Genom flit och
ansträngning lyckades han snart komma
underfund med konsten, och han gick gatan framåt med
munnen full af harmoni och hjärtat fullt af
tacksamhet. Han erfor mycket af den känsla en astronom
erfar, då han upptäckt en ny planet; i fråga om
styrkan, djupet och det oblandade i denna känsla af
glädje var helt säkert företrädet på gossens sida,
men icke på astronomens.

Sommaraftnarna voro långa; det var ännu icke
mörkt. Helt tvärt höll Tom upp med sin hvissling.
En främling stod inför honom, en gosse en hårsmån
större än han själf. En nykomling af hvad ålder och
af hvilketdera könet som helst var nog att väcka
nyfikenhet i den oansenliga lilla köpingen S:t
Petersburg. Gossen var dessutom väl klädd — väl klädd
på en hvardag. Hans mössa var riktigt prydlig,
den lätt tillknäppta blåa klädesjackan ny och fin
och likaså byxorna. Han hade skor på sig, och ändå
var det bara fredag; han hade till och med halsduk,
en grant färgad bandstump. Han hade något
storstadslikt öfver sig, som skar Tom in i själen.
Ju mera Tom stirrade på det lysande undret, desto
mera rynkade han på näsan åt grannlåten, och desto
tarfligare föreföll honom hans egen klädsel. Ingen
af de båda gossarna sade till att börja med
någonting. Om den ene rörde sig, rörde äfven den andre
på sig, men endast åt sidan och i kretsgång; de
stodo hela tiden ansikte mot ansikte, öga mot öga.
Till sist sade Tom:

»Jag kan klå dig, jag!»

»Det skulle jag vilja se!»

»Jo, jag kan göra det!»

»Nej, det kan du inte det!»

»Joho, säger jag!»

»Nehej, säger jag!»

En fruktansvärd paus; därpå sade Tom:

»Hvad heter du?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:20:43 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tmsawyer/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free