- Project Runeberg -  Tom Sawyers äfventyr /
20

(1907) [MARC] Author: Mark Twain Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bara du vill.» Men så försvagade hon
komplimangen genom att tillägga: »Dock måste jag säga,
att det ä’ grufligt sällan du vill.»

Hon var så öfverväldigad af hans glänsande
bedrift, att hon tog honom med sig in i
handkammaren och valde ut ett präktigt äpple och gaf honom
det jämte en uppbygglig föreläsning öfver, hur
mycket högre värde och bättre smak någonting godt i
matväg erhöll, när man fick det utan synd och genom
dygdig ansträngning. Och medan hon prydde upp
sitt tal genom att tillägga ett lyckligt valdt
bibelspråk, passade han på och knyckte en pepparkaka.

Sedan sprang han ut och såg Sid på väg att gå
uppför yttertrappan, som ledde till de bakre rummen
i andra våningen. Jordklumpar funnos tillhands,
och inom ett ögonblick var luften full af dem; de
susade kring Sid som en hagelskur, och innan tant
Polly hunnit hämta sig efter sin förvåning och samla
sina krafter för att skynda till hjälp, hade sex eller
sju klumpar träffat målet och Tom räddat sig öfver
planket och försvunnit; det fanns en port i planket,
men den fann han vanligtvis för trång för att
begagna sig af den. Nu, då han väl gjort upp
räkningen med Sid för att denne fäste uppmärksamheten
på den svarta tråden och bragte honom i förlägenhet,
kände han sig åter lugn till sinnes.

Tom följde kvarteret åt tätt utmed husraden och
försvann i en gyttgig gränd, som gick bakom hans
tants ladugård. Snart hade han hunnit tillräckligt
långt att kunna vara säker på att icke bli infångad och
afbasad och styrde kosan till köpingens torg, där
två soldatkompanier pojkar stodo uppställda
midtemot hvarandra för att enligt aftal utkämpa en strid.
Tom var general för en af dessa arméer, Joe
Harper, hans intima vän, för den andra. Dessa två
stora fältherrar nedläto sig icke till att personligen
deltaga i striden — det passade bättre för
småfolket — utan sutto tillsammans på ett högre ställe
och ledde operationerna genom order befordrade af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:20:43 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tmsawyer/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free