Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
suck, då hon satte foten på tröskeln, men hans
ansikte sken strax upp igen, ty i samma ögonblick hon
försvann, kastade hon en violblomma öfver
staketet. Tom sprang dit rundt staketet, stannade ett
par fot från blomman och beskuggade därpå ögonen
med handen och stod och tittade utför gatan som
om han upptäckt något intressant, som försiggick åt
det hållet. Strax därpå plockade han upp ett
halmstrå och försökte balansera det på näsan, med
hufvudet långt tillbakalutadt, och under det han i sina
ansträngningar flyttade sig från ena sidan till den
andra, kom han blomman allt närmare; slutligen
hvilade hans nakna fot på den, hans böjliga tår slöto
sig kring den, och han hoppade bort på ett ben
med sin skatt och försvann kring hörnet. Men
endast för en minut — endast tills han kunde få ge
blomman en plats innanför jackan i närheten af sitt
hjärta eller kanske sin mage; ty han var icke
särdeles hemma i anatomien och icke öfver sig kritisk i
något afseende.
Han återvände nu till staketet och hängde där
ända till mörkrets inbrott och visade emellanåt sina
konster liksom förut; men flickan syntes icke till
mera, ehuru Tom tröstade sig litet med hoppet, att
hon under tiden befunnit sig i närheten af ett fönster
och varit vittne till hans uppmärksamhetsbevis.
Under hela kvällsvarden visade han sig vid så
godt lynne, att hans tant undrade, »hvad i all
världen farit i pojken». Han fick en ansenlig mängd
bannor, därför att han kastat jordklumpar på Sid, men
detta tycktes icke bekomma honom det minsta. Han
försökte att snatta socker midtför tantens näsa och
erhöll därför ett slag på fingrarna. Han sade:
»Men, tant, du smäller ju inte till Sid, då han
tar.»
»Ja, Sid plågar en inte som du. Om jag inte
passade på dig, så hade du alltid fingrarna i sockret.»
Om en stund gick hon ut i köket, och Sid, lycklig
i sin straff löshet, räckte ut handen efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
