Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själfförebråelse, ty hans samvete slog honom — han
kunde icke möta Amy Lawrences öga, kunde icke
uthärda hennes kärleksfulla blick. Men när han
nu såg den lilla nykomna, stod hans själ på ett
ögonblick i eld och lågor af sällhet.
Ögonblicket därpå var han färdig att »uppträda»
af alla krafter — gaf andra pojkar nyp hvar han
kom åt, gjorde gubbar, med ett ord uppbjöd alla
konstgrepp, som borde kunna tjusa en flicka och
vinna hennes bifall. Det fanns en enda sak, som
dämpade hans jubel — minnet af hans
förödmjukelse i denna ängels trädgård; men denna
erinran, skrifven i sanden, bortsköljdes hastigt af de
böljor af sällhet, som nu spolade däröfver. De
främmande fingo den förnämsta hedersplatsen, och så
snart herr Walters slutat sitt tal, presenterade han
dem för skolan. Den medelålders herrn befanns
vara en storartad personlighet, nämligen ingen
mindre än county-domaren — i hvarje afseende den
mest upphöjda varelse dessa barn någonsin skådat;
och de undrade, hvad han var gjord af för ämne, och
de till hälften längtade att få höra honom ryta,
men voro på samma gång till hälften rädda därför.
Han var från Constantinople, två mil därifrån —
han var således berest och hade sett världen —
dessa samma ögon hade hvilat på county-rådhuset,
som påstods ha plåttak. Den med fruktan
blandade vördnad, dessa betraktelser framkallade,
bevisades af den vältaliga tystnaden och mängden af
stirrande ögon. Detta var den stora domaren Thatcher,
en bror till deras egen jurist med samma namn. Jeff
Thatcher, en son till den sistnämnde, steg genast fram
för att visa sig stå på förtrolig fot med den stora
mannen och bli afundad af hela skolan. Det skulle varit
musik för hans själ, om han hade hört hvad som
hviskades.
»Se bara, Jim! Han går opp dit. Men så titta
då! Han ämnar skaka tass me’n — nu gör han det!
Säg, önskar du inte, att du vore Jeff?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
