Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hela tiden och försöker att få till sig den andra,
och på det viset hjälper den blodet att dra vårtan,
och det står inte länge på förrän den ä’ borta.»
»Ja, så ä’ det, Huck — alldeles riktigt; fastän,
när man begrafver den, om man säger: ’Böna ner och
vårta bort, faller gör hon inom kort, kommer aldrig
mer igen!’ så ä’ det bättre. Så brukar Joe Harper
göra, och han har varit nästan ända till Coonville
och nära på öfverallt. Men säg — hur botar du dom
med döda kattor?»
»Jo, ser du, man tar katten och går och skaffar
sig in på kyrkogården framemot midnattstid på ett
ställe, där någon som varit rysligt syndig ligger
begrafven; och när det ä’ midnatt, kommer en djäfvul
eller kanske två eller tre, men man kan inte se dom,
endast höra något, som låter likt blåsten, eller kanske
höra dom tala; och när di bär bort karlstackar’n,
så kastar man katten efter dom och säger: ’Djäfvul
följe lik, katt följe djäfvul, vårtor följe katt, jag ä’
fri från er!’ Det biter på hvilken vårta som helst.»
»Det låter bra. Har du nånsin försökt det, Huck?
»Nej, men gamla mor Hopkins har berättat mig
det.»
»Jaså, ja, då ä’ det nog riktigt, för man säger att
hon ä’ en häxa.»
»Säger! Jag vet att hon ä’ det, Tom. Hon
har förhäxat far min, det säger han själf. Han kom
gående en dag, och han såg, att hon förhäxade
honom; då tog han upp en sten, och hade hon inte
böjt sig ned, så hade hon allt fått sig en smocka.
Samma natt, när han låg drucken på en höskulle,
damp han ned och bröt armen af sig.»
»Usch, det var kusligt! Men hur kunde han veta
att hon förhäxade honom?»
»Kors, det kan far min se genast. Han säger
det, att när di glor riktigt på en, då förhäxar di en, i
synnerhet om di mumlar på samma gång; för när di
mumlar, så läser di Fader Vår baklänges.»
»Säg, Hucky, när ämnar du försöka med katten?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
