Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VII.
Ju mera Tom försökte att ägna all sin
uppmärksamhet åt boken, desto mer kringirrande blefvo
hans tankar, så att han till sist med en suck och en
gäspning uppgaf försöket. Det tycktes honom som
om middagslofvet aldrig ville komma. Luften var
ytterligt stilla och kvaf, icke en vindfläkt rörde sig,
det var den sömnigaste bland sömniga dagar. Det
söfvande surret af de tjugufem öfverläsande
skolbarnen vyssjade själen liksom det omotståndligt
sömngifvande i binas surrande. Långt bort i det
flammande solskenet reste Cardiff Hill sina mjuka,
gröna väggar genom en skimrande värmeslöja,
färgad af afståndets purpur; några få fåglar sväfvade
på lättjefulla vingar högt uppe i luften, inga andra
lefvande varelser syntes till utom några kor, och de
sofvo.
Toms hjärta glödde efter frihet eller åtminstone
efter någon intressant sysselsättning för att förkorta
de tröga timmarna. Hans hand vandrade ned i
hans ficka, och hans ansikte sken därvid upp af en
glöd af tacksamhet, som var en bön, ehuru han icke
visste det. Därpå kom knallhattsdosan förstulet
fram. Han befriade fästingen och lade den på den
långa, flata bordskifvan. Det lilla kreaturet glödde
förmodligen, äfven det, i detta ögonblick af en
tacksamhet så god som en bön, men den var förhastad;
ty när fången tacksamt beredde sig att ge sig i väg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 17:20:43 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tmsawyer/0061.html
