Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Öppnandet af ett fönster i närheten störde hans
sömn. Ett rop af »schas, fördömda katt!» och
krossandet af en tom butelj mot bakväggen af hans
tants vedbod gjorde honom alldeles klarvaken, och
minuten därpå var han påklädd och ute genom
fönstret och krypande på alla fyra längs kanten af
taket. Han jamade försiktigt ett par gånger,
medan han kröp; sedan hoppade han ned på
vedbodens tak och därifrån på marken. Huckleberry
Finn var där med sin döda katt. Gossarna gingo sin
väg och försvunno i dunklet. En halftimme därefter
vadade de genom det höga gräset på kyrkogården.
Det var en gammaldags kyrkogård af det slag,
som förekommer i västern. Den låg på en höjd
omkring en fjärdingsväg utanför köpingen. Den
omgafs af ett förfallet trästaket, som lutade inåt på
somliga ställen, utåt på andra, men ingenstans stod
upprätt. Gräs och ogräs frodades öfver hela
kyrkogården. Alla de gamla grafvarna voro insjunkna.
Det fanns icke en grafsten där; rundtoppade,
maskstungna bräder sköto upp vindt och snedt öfver
grafvarna och sökte stöd men funno intet. »Här hvilar»
den och den hade en gång varit måladt på dem
men skulle på de flesta nu icke längre kunnat läsas,
äfven om det varit ljust.
En svag vind suckade i träden, och Tom
fruktade att det kunde vara de dödas andar, som
klagade öfver att ha blifvit störda. Gossarna talade
blott litet, och detta endast halfhviskande, ty tiden
och stället och den rådande högtidligheten och
tystnaden verkade nedstämmande på dem. De funno
den skarpt framträdande, nya jordkulle de sökte
och dolde sig i skydd af tre höga almar, som stodo i
en grupp några fot från grafven.
Därpå väntade de under tystnad, som det
tycktes dem, en lång stund. Skriket af en aflägsen
uggla var det enda ljud, som störde dödstystnaden.
Toms betraktelser började bli tryckande; han måste
framtvinga något slags samtal och hviskade därför:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
