- Project Runeberg -  Tom Sawyers äfventyr /
87

(1907) [MARC] Author: Mark Twain Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Tom sväljde snyftningen och hviskade:

»Titta, Huck, titta! Han vänder oss ryggen!»

Hucky tittade och kände sig helt belåten.

»Ja ta mig katten gör han inte det! Gjorde han
det förut också?»

»Ja, men som jag ä’ en dumbom, tänkte jag
aldrig på’t. Å, nu ä’ det ju riktigt bussigt. Men
hvem kan han nu mena?»

Tjutet upphörde. Tom spetsade öronen.

»St! Hvad ä’ det där för ljud?» hviskade han.

»Det låter som grymtningen af ett svin. Nej
— det ä’ någon som snarkar, Tom.»

»Ja, det ä’ det. Men hvar ungefär, Huck?»

»Jag tror det ä’ nere på andra sidan, det låter
så åtminstone. Far min brukade sofva där ibland
tillsammans med svina, men han snarkar mycket
värre än det där, kära du, han drar timmerstockar
så han kan lyfta taket. För resten kommer han
nog aldrig mer tillbaks till den här sta’n.»

Lusten efter äfventyr vaknade ännu en gång i
gossarnas hjärtan.

»Hucky, vågar du följa med, om jag går i
spetsen?»

»Inte mycket gärna, Tom. Tänk, om det
vore Indian-Joe!»

Tom kände sig riktigt kuslig vid den tanken
och tvekade; men snart vaknade åter den starka
frestelsen och gossarna beslöto att försöka och kommo
öfverens om att taga till benen, om snarkningarna
upphörde. Så närmade de sig smygande på tå,
den ene bakom den andre. När de voro på fem
stegs afstånd från den snarkande, trampade Tom
på en sticka, som af bröts med en skarp smäll.
Mannen stånkade och vred litet på sig, så att hans ansikte
kom i månljuset. Det var Muff Potter! Gossarnas
hjärtan hade stannat och stodo alldeles stilla
liksom deras kroppar, då mannen rörde på sig, men
nu var det slut med deras fruktan. De smögo
sig ut genom öppningen i väggen och stannade ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:20:43 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tmsawyer/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free