Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste häfvas till hvad pris som hälst. Nu fick hon
för första gången höra talas om läkemedlet
»Värkdödaren». Hon beställde genast en hel mängd däraf.
Hon smakade på det och uppfylldes af tacksamhet.
Det var helt enkelt eld i flytande form. Hon
upphörde med vattenkuren och allt annat och satte
all sin tro till Värkdödaren. Hon gaf Tom en
tesked däraf och afvaktade med största ängslan
resultatet. Hennes oro försvann ögonblickligen,
hennes själ hade åter frid, ty »likgiltigheten» var häfd.
Gossen kunde icke visat ett vildare, innerligare
intresse, om hon gjort upp eld under honom.
Tom kände, att det var tid att vakna upp;
detta slags lif kunde vara romantiskt nog i hans
olyckliga tillstånd, men det började innehålla alldeles
för litet förnuft och för mycket vanvettig omväxling.
Så öfvertänkte han åtskilliga räddningsplaner och
stannade slutligen vid den att låtsa vara förtjust i
Värkdödaren. Han begärde så ofta däraf, att han
blef tröttsam, och hans tant sade till sist till honom,
att han skulle ta medicinen själf och inte längre
plåga henne.
Om det varit Sid, skulle inga misstankar
grumlat hennes förtjusning, men som det var Tom,
så observerade hon flaskan i hemlighet. Hon fann,
att medicinen verkligen minskades, men det föll
henne icke in, att gossen därmed kurerade en springa i
golfvet i hvardagsrummet.
En dag var han på väg att låta springan ta in,
då tantens gula katt kom framspinnande, kastade
snåla ögon på teskeden och tiggde om att få smaka.
Tom sade:
»Be’ inte om’et, såvida du inte behöfver det,
Peter.»
Men Peter gaf tecken, att han behöfde det.
»Tänk efter, om du ä’ riktigt säker.»
Peter var säker.
»Nåja, eftersom du begärt det, så ska’ jag ge
dig det, för jag knusslar aldrig; men kommer du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
