- Project Runeberg -  Tom Sawyers äfventyr /
125

(1907) [MARC] Author: Mark Twain Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tills de småningom rusade ned i vattnet igen och
ännu en gång gingo igenom hufvudföreställningen.
Slutligen föll det dem in, att deras nakna skinn
mycket väl kunde föreställa köttfärgade trikåer,
och så drogo de upp en cirkel i sanden och lekte
cirkus — med tre clowner, ty ingen ville afstå denna
den förnämsta rollen åt den andre.

Sedan togo de fram sina kulor och spelade
»se opp» och några andra spel, tills äfven detta
nöje förlorade sitt behag. Därpå togo Joe och
Huck sig ännu ett bad, men Tom vågade sig icke
på det, emedan han upptäckt, att han vid
afsparkandet af byxorna äfven sparkat af sig sin ring af
skallerormsskallror från fotleden, och han undrade
öfver hur han, beröfvad skyddet af denna
hemlighetsfulla trollmakt, så länge kunnat undslippa
kramp. Han vågade icke gå i vattnet igen, förrän
han återfunnit den, och då voro de andra gossarna
trötta och färdiga att hvila. De gingo småningom
åt hvar sitt håll, förföllo i tungsinthet och började
kasta längtansfulla blickar öfver den breda floden
åt det håll, där köpingen låg dåsande i solgasset.
Tom öfverraskade sig själf med att med stortån
skrifva »Becky» i sanden; han suddade ut det och
var förargad på sig själf för sin svaghet. Men likafullt
skref han det om igen, han kunde icke låta bli.
Han utplånade det åter och räddade sig undan
frestelsen genom att fösa ihop de andra gossarna och
sluta sig till dem.

Men Joes lynne hade vid det här laget sjunkit
till ett nästan hopplöst tillstånd. Han hade så stark
hemlängtan, att han knappast längre kunde hålla
ut med eländet. Tårarna voro icke långt ifrån att
börja flöda. Äfven Huck var nedstämd. Tom kände
sig modfälld, men ansträngde sig att icke visa det.
Han hade en hemlighet, som han icke var färdig att
meddela ännu, men om denna upproriska
nedslagenhet icke snart ginge öfver, måste han komma fram

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:20:43 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tmsawyer/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free