Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förhärskande drag i dessa uppsatser voro en
omhuldad, bortkelad melankoli, slöseri med
»vackert språk» och benägenheten att taga särskildt
värderade ord och fraser vid öronen och draga in
dem, tills de blefvo alldeles utnötta; en
egendomlighet, som i synnerhet utmärkte och vanställde dem,
var den inrotade, olidliga predikan, som viftade sin
ledbrutna svans i slutet af dem alla. Sak samma
hvad ämnet var, så gjordes alltid ett hjärnpinande
försök att tvinga in det under någon synpunkt, som
det moraliska och religiösa sinnet kunde betrakta
med uppbyggelse. Det uppenbara hyckleriet i dessa
predikningar var icke tillräckligt att framkalla en
bannlysning af detta bruk ur skolorna, är det icke
ännu i dag och kommer kanske aldrig att bli det,
så länge världen står. Det finns icke en skola i
hela vårt land, där de unga damerna icke känna sig
nödsakade att sluta sina uppsatser med en predikan,
och man skall finna, att den ytligaste och minst
religiösa af alla skolflickorna alltid skrifvit den
längsta och salfvelsefullaste bland dessa predikningar.
Dock, nog härom. Den osminkade sanningen faller
icke folk på läppen. Låtom oss återvända till
»uppvisningen». Den första uppsatsen, som lästes,
bar titeln : »Detta alltså är lifvet?» Kanske läsaren
kan stå ut med ett utdrag därur:
»På lifvets hvardagliga stigar, med hvilka
tjusta känslor blickar icke det ungdomliga sinnet
någon emotsedd scen af festlighet till mötes!
Fantasien är verksam och uppdrager rosenfärgade
bilder af fröjd och glädje. I andanom ser sig den
modets lagar dikterande, njutningslystna skönheten midt
i den festliga hopen ’observerad af alla dem som
observera’. Hennes behagfulla figur, höljd i
snö-hvit skrud, hvirflar i den muntra dansens böljor;
hennes öga är det klaraste, hennes steg det lättaste
i det glada sällskapet. Under sådana ljufva
fantasier ilar tiden snabbt förbi, och den efterlängtade
timme slår, då hon får inträda i den elyseiska värld,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
