Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Så ä’ det», sade han, »det ä’ hela olyckan.
Vi måste sluta med det här jobbet. Vi kan aldrig
säga tiden precis, och dessutom ä’ så’na här saker
alldeles för hemska midt i natten, med troll och
gastar dansande kring en. Jag känner alldeles
som om någon vore bakom mig hela tiden, och jag
törs inte vända mig om och se efter, för det kan
vara andra framför mig, som bara väntar på
tillfälle. Det har krupit i hela kroppen på mig, ända
sen jag kom hit.»
»Ja, ungefär så har jag känt mig också, Huck.
När di gräfver ner en skatt under ett träd, så lägger di
nästan alltid en död människa bredvid för att
bevaka den.»
»Jesses då!»
»Ja, det gör di, det har jag alltid hört sägas.»
»Tom, jag tycker inte om att gå och stöka
mycke’, där det finns dödt folk. Förr eller senare
kommer di bestämdt i lufven på en.»
»Jag tycker inte om att störa dom, jag heller,
Huck. Tänk om den, som ligger här, skulle sticka
opp skall’n ur jorden och säga nå’nting!»
»Usch, tala inte på det viset, Tom, det ä’ för
rysligt.»
»Ja, visst ä’ det, Huck; jag känner mig själf
pin skral.»
»Du Tom, låt oss lämna den här platsen och
försöka på en annan.»
»Kör för det, det ä’ nog bäst.»
»Men hvar?»
Tom funderade ett ögonblick och svarade därpå:
»Spökhuset — det ä’ styft.»
»Tusan ock! Jag tycker inte om spökhus,
Tom. Usch, det ä’ mycket värre ändå än dödt
folk. Dödt folk talar kanske, men di smyger sig
åtminstone inte på en i spökkostym, då man minst
anar det, och kikar en öfver axeln och skär tänderna,
som spöken gör. Jag kunde aldrig stå ut me’t,
Tom, och det kan ingen annan heller.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
