Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och smög sig efter de båda karlarna som en katt,
barfota och lämnande dem så stort försprång, att
de nätt och jämnt voro synliga.
De gingo tre kvarter uppför flodgatan och veko
därpå af in på en tvärgata till vänster. Sedan
fortsatte de rakt fram, tills de kommo till den stig, som
ledde upp till Cardiff Hill; denna slogo de in på. De
gingo utan alla dröjsmål förbi den gamla walesarens
hus halfvägs upp i backen och fortsatte att stiga
uppåt. »Godt», tänkte Huck, »di ämnar gräfva ner
det i det gamla stenbrottet.» Men de stannade icke
vid stenbrottet; de gingo vidare ända till toppen.
De döko in på den smala stigen mellan de stora
su-makbuskarna och försvunno med ens i mörkret.
Huck ökade farten och förkortade afståndet, ty
de kunde nu omöjligt se honom. Han trafvade på
en stund, minskade därpå hastigheten af fruktan
att närma sig dem för fort, rörde sig framåt ett
stycke och stod därpå alldeles stilla och lyssnade.
Icke ett ljud hördes, undantagandes att han tyckte
sig höra sitt eget hjärtas slag. En ugglas skri kom
öfver backen — ett olycksbådande ljud! Men intet
ljud af steg hördes. Himmel, var allt förloradt?
Han stod just i begrepp att rusa i väg med full fart,
då en man hostade lätt icke fyra fot från honom!
Hucks hjärta flög upp i halsgropen, men han sväljde
det igen; och sedan stod han där och darrade, som
om ett dussin frossor öfverfallit honom på en gång,
och kände sig så svag, som om han alldeles säkert
måste sjunka till marken. Han visste hvar han
befann sig; han var endast fem steg från stättan, som
ledde in på fru Douglas’ mark. »Det ä’ bra», tänkte
han, »låt dom gräfva ner det här, det blir inte svårt
att ta reda på.»
Nu hördes en dämpad röst — en mycket
dämpad röst — Indian-Joes:
»Fan må ta henne, hon måtte ha främmande!
Det lyser därinne, fast det ä’ så sent.»
»Det kan jag inte se.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
