- Project Runeberg -  Tom Sawyers äfventyr /
226

(1907) [MARC] Author: Mark Twain Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

staden var på benen. Händelsen på Cardiff Hill
förlorade ögonblickligen sin vikt, de båda bofvarna
glömdes, hästar sadlades, båtar bemannades,
ång-färjan skickades ut, och innan den fasansfulla
nyheten var en halftimme gammal, strömmade
tvåhundra man på landsvägen eller floden till grottan.

Hela den långa eftermiddagen syntes köpingen
öde och liksom utdöd. Många kvinnor besökte
tant Polly och fru Thatcher och försökte att trösta
dem; de gräto äfven med dem, och detta var bättre
än ord.

Hela den bedröfliga natten väntade staden på
underrättelser; men när ändtligen morgonen grydde,
kom intet annat budskap än: »Skicka mera ljus
och skicka proviant!» Fru Thatcher var nästan
från sina sinnen och tant Polly likaså. Domaren
Thatcher skickade dem från grottan hälsningar att
de skulle hoppas och ha förtröstan, men det kunde
knappast skänka dem någon verklig uppmuntran.

Den gamla walesaren kom hem i dagningen,
nedfläckad af ljustalg, öfversmord med lera och med
nästan uttömda krafter. Han fann Huck
fortfarande i den säng, han låtit bädda åt honom, och i
full feberyra. Alla läkarna voro vid grottan, så
att fru Douglas kom och tog vård om den sjuke.
Hon sade, att hon skulle göra sitt bästa med honom,
ty vare sig han var god, ond eller intetdera, var han
Herrens, och intet, som var Herrens, var ett föremål
att försumma. Walesaren sade, att det ändå fanns
goda sidor hos Huck, hvarpå fru Douglas svarade:

»Det kan ni lita på. Det är Herrens märke, det
utelämnar han inte, det gör han aldrig. Han sätter
det någonstädes på hvarje varelse, som utgår ur
hans händer.»

Tidigt på förmiddagen började grupper af
uttröttade män att återkomma till staden, men de
kraftigaste af invånarna fortforo att söka. Alla
nyheter, som kunde erhållas, voro, att aflägsna ställen i
grottan, aldrig förr besökta, hade blifvit genom-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:20:43 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tmsawyer/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free