Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han var mäktig, men öfverraskningen, som det
framkallade, var till stor del konstlad och icke så
bullersam och riklig, som den kunde ha varit under
gynnsammare förhållanden. I alla fall förde fru
Douglas en ganska aktningsvärd portion förvåning
till torgs och öfverhopade Huck med så mycket
beröm och så mycken tacksamhet, att han nära nog
glömde det nästan olidliga obehaget af sina nya
kläder för det alldeles afgjordt olidliga obehaget att
bli en skottafla för allas blickar och allas loford.
Fru Douglas förklarade, att hon ämnade ge
Huck ett hem under sitt tak och ordentlig
uppfostran, och sedan, när hon kunde undvara den nödiga
summan, skulle hon hjälpa honom att börja någon
blygsam affär. Nu var ögonblicket inne för Tom.
Han steg upp och talade:
»Huck behöfver det inte. Huck ä’ rik!»
Endast ett strängt iakttagande af goda seder
kunde vid detta lustiga skämt af hålla sällskapet från
att utbrista i ett vederbörligen lyckönskande skratt.
Men tystnaden var litet brydsam. Tom bröt den:
»Huck har pengar. Ni tror det kanske inte,
men han har en hel hög. Å, ni behöfver inte dra på
munnen, jag tror jag kan visa er dom. Vänta ett
ögonblick!»
Tom skyndade ut. Sällskapet kastade förlägna*
nyfikna blickar på hvarandra och frågande blickar
på Huck, hvars tunga tycktes fastlåst.
»Sid, hvad ä’ det åt Tom nu igen?» sade tant
Polly. »Han ... ja, sannerligen man nånsin kan
bli klok på den pojken! Jag har väl aldrig. . .»
Tom kom inknogande på sina guldpåsar, och
tant Polly hann aldrig afsluta sin mening. Tom
hällde ut massan af gula mynt på bordet och sade:
»Se här — hvad var det jag sa’! Hälften äv
Hucks och hälften ä’ mitt.»
Anblicken af allt detta guld kom sällskapet att
mista andan; alla stirrade, ingen kom sig för med att
säga något på en stund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
