Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på en källardörr — usch, det förefaller att vara ett
helt år sen! Jag måste gå i kyrkan och svettas
och svettas — jag kan inte tåla di där tråkiga
predikningarna! — jag får inte fånga en fluga där, får
inte tugga min buss och måste gå i skor hela
sön-da’n. Fru Douglas äter, när en klocka ringer, hon
går till sängs, när en klocka ringer, hon stiger upp
när en klocka ringer — allting går efter
klockringning och ä’ så fasligt ordentligt, att en stackare inte
kan stå ut me’t.»
»Men så gör alla människor, Huck.»
»Det bryr jag mig inte om, Tom. Jag ä’ inte
’alla människor’, och jag håller inte ut me’t. Det
ä’ rysligt att vara bunden på det viset. Och man
får mat alldeles för lätt — jag har inte någe, intresse
för käk, som man får på det sättet. Så måste jag
be om lof, när jag vill gå och fiska, jag måste be om
lof att gå och bada — ja, ta mig sjutton, måste jag
inte be om 1’of till allting! Jag fick lof att tala så
schangtilt, att det var riktigt olustigt, jag måste gå
opp på vinden och svära och gasta en stund hvar
dag för att få lite smak i mun, annars hade jag dött,
Tom. Fru Douglas ville inte låta mig röka, hon
ville inte låta mig hojta, hon ville inte låta mig gäspa
eller sträcka på mig eller klia mig, så att folk sàg’et. »
Därpå tilläde han i ett anfall af synnerlig
förargelse och som om han varit grymt förorättad:
»Och ta mig tusan höll hon inte bön jämt och
ständigt. Jag har aldrig sett maken till kvinna. Jag
måste schappa från henne, Tom, jag måste schappa !
Och så skulle jag ha börjat i skolan också, när den
nu snart öppnas — nej, aldrig kunde jag stå ut med
det, Tom! Vet du hva’, Tom, att vara rik ä’ ändå
inte så lifvadt, som folk påstår. Det ä’ bara att
pinas och svettas och önska, att man vore död hela
tiden. Di här kläderna, di passar mig, och det här
tomfatet passar mig, och jag kommer aldrig mer att
öfverge dom. Tom, jag hade aldrig råkat ut för
de här ledsamheterna, om det inte varit för pen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
