Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Misstag!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
qvar i honom. Och om jag skulle skjuta bom med
dem, så har jag några andra i beredskap, som skola
narra honom att skrika eller ta lifvet af honom — ett
dera.»
Den unge mannen gret bakpå min nacke, tog mig
derpå med båda händerna om hufvudet, såg upp emot
himmelen, mumlade någonting likt en välsignelse, och
gick derpå efter sin onkel.
Han satte honom midt emot mig på #ndra
bänkraden den aftonen, och jag började ined att hålla mitt
föredrag till honom. Jag försökte honom först med
milda infall, sedan med sådana som voro skarpa; jag
proppade honom med dåliga infall och sållade öfver
honom ’med goda; jag fyrade af gamla utnötta infall
emot honom, och jag pepprade honom fram och bak
med ugnsvarma, färska. Jag hettade upp mig sjelf
till mitt verk och anföll honom från höger och
ven-ster, i front och rygg; jag blef retad och förde väsen
och skrek, tilldess jag blef hes och sjuk och ursinnig
och topp rasande, — men jag gjorde aldrig en enda
gång intryck på honom, — aldrig fick jag fram hos
honom ett leende eller en tår! Aldrig en skugga af
ett leende, och aldrig en misstanke till något
ögon-vått! Jag var stormhäpen. Jag ändade slutligen
föredraget med ett förtviflans skri, — med ett vildt
utbrott af humor, och slungade ett infall af öfvernaturlig
gräslighet midt i synen på honom. Det träffade
honom aldrig. Då satte jag mig ned förvirrad och
uttröttad.
Klubbens ordförande kom upp till mig och badade
mitt hufvud med kallt vatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
