- Project Runeberg -  Om kejsarinnan Catharina IIs åsyftade stora nordiska alliance /
59

(1863) [MARC] Author: Niklas August Tengberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afhandling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sin oro, att Hyssland skulle medgifv» någon förstärkning af
konungamagten eller af ordningen i Pohlen. Hysslands
vanliga sträfvande att ensamt handlägga de pohlska
angelägenheterna synes hafva framkallat de varningar, konung
Fredrik afsändt till Petersburg 2J. Det uppsatta betänkandet
innehöll, att vid pohlska riksdagar hädanefter skulle under
de tre första veckorna blott ekonomiska frågor företagas och
dervid pluralitetens beslut gälla; de återstående tre borde
egnas åt statssaker, men ett enda landtbuds protest mot ett
beslut i ett sådant ärende omedelbart medföra hela
riksdagens upplösning. Den skräck, bvari den ånyo
sammanträdande riksdagen hölls, förmådde den att utan motsägelse
antaga utskottets förslag. De nya besluten funno plats i en
med Ryssland afsluten tractat ooh derefter upphörde äfven
den af Rysslam i åstadkomna confederationen.

Nu sedan Ryssland blifvit garant af Pohlens författning
och af dissidenternas rättigheter, syntes den tid vara
kommen, då Pohlen intet steg skulle kunna taga utan ryskt
samtycke. Men ändtligen hade förtrycket stigit till cn olidlig
grad. öfverallt i Pohlen reste sig adeln till frihetens och,
såsom den trodde, katholska kyrkans försvar. Det lägre
folket följde flerstädes fanatiseradt adelns fanor. Konungen,
fruktande för sin thron, anropade på grund af ett
senatsbeslut kejsarinnan om hennes truppers hjelp. En förbittrad’
strid böljade mellan förtryckame och de förtryckte. Men *)

*) Jfr De Smitt; 1. c. eidd. 106—115. — Märkvärdigt är, hvad
00m påstås af Asseburg, Moskau d. 10 och 28 Dec. 1767, att
nem-ligen konung Fredrik klagade, att de villkor, dissiden terna skulle il,
vore otillräckliga och pohlska Preussens privilegier genom dem
kränkta. Kejsarinnan sade sig icke vilja drifva Pohlackarne till det
yttersta genom större fordringar. Emellertid skrifver Dreyer,
Moskau d. 8 Febr. 1768: Le Koi de Prusse vient de s’expliquer sur
le» affaires de Pologne de la manière suivante: Il accepte et permet
la guarautie de l’affaire des dissidents; à laquelle il se croit tenu
par les anciens traités, maie il refùse de gnarantir conjointement
avec la Russie les affaires politiques de ce pays-là et paroit marquer
quelque mécontentement de ce que M:r Benoit n’a pas été admis À
la délibération de la Commission & Varsovie comme on le lui avoit
promis et ne cesse pas de prier M:r de Panin de ne rien faire en
Pologne sans lni en faire part et éconter ses avis. — Panin svarade,
enligt depeched af d. 11 Febr., att man intet ämnade göra på egen
hand, men ansett öfverflödigt att meddela hvad ej varit af vigt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:21:09 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tncath/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free