Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bland de raot konungen mest välsinnade inom hattar
-nes conelav har riksrådet Ulrik Scheffer räknats, men
ingen skulle vid den kommande riksdagen spela en
märkligare roll än riksrådet Fredrik Carl Sinclair. Född af
adlig börd hade han såsom ung fänrik börjat sin
militära bana i det olyckliga finska kriget och efter 1745
samlat erfarenhet först under Frankrikes fanor och
sedan i svensk fredstjenstgöring, ända till dess att
pommerska kriget gaf honom tillfälle att ådagalägga
personlig mandom och militära insigter. Ett annat fält än
krigarens skulle dock snart öppna sig för honom. Riksdagen
1760 drog äfven honom från fanorna. Han satt vid
riksdagens början ännu okänd bland mängden på riddarhusets
bänkar, men han sökte och vann vid hofvet ett förtroende,
hvilket under dåvarande omständigheter kunde begagnas
till att äfven vid riksdagen intaga en inflytelserik
ställning. Anställd såsom kronprinsens kavaljer och lärare i
krigskonst, vann han drottningens ynnest och förstod snart
att göra sig till själen i alla hofpartiets öfverläggningar.
Hofvet, ännu omgifvet af mössor, söktes vid denna tid
äfven af det sjunkande hattpartiet. Sinclair såsom hofvets
förtrogne vann inflytande i båda partierna. Han innehade
tidigt förtroendet att utdela ryska och danska penningar.
Vid 1765 års riksdag, då hofvet öfvergifves af de
segrande mössorna och öppet sluter sig till hattarne, gör
äfven han sin öfvergång och får derefter deltaga i de
franska corruptlonsmedlens användning. Utdelandet af titlar
och ordnar, öfver hvilka hofvet kunde disponera, bidrager
ytterligare att kring honom samla ett stort anhang.
Mössorna, med hvilka Sinclair aldrig synes fullt hafva brutit,
gifva honom ett regemente, för att aflägsna honom. Hans
partivänner och motståndare täfla sålunda — af motsatta
skäl — att höja honom. Han och grefve Fersen uppträdde
redan då såsom bundsförvandter, men med djupt inbördes
misstroende. Sinclairs serskilda anhang var honom neinligem
blindt tillgifvet, och han hade en gång visat, att den
rådande partiskilnaden var honom likgiltig. Han väntade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
