Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de vid sista riksdagen afskedade, och för ytterligare fyra
eller fem af dessa eller andra mössor platser beredas
derigenom, att konungen förmådde, lika många af de
nuvarande rådsherrarne att före riksdagens slut taga
af-sked- Det parti, som i ett stånd segrade vid valet af
electorer, borde i sekreta utskottet insätta en tredjedel
af medlernmarne ur motpartiet; men för det närvarande
finge båda partierna anstränga sina krafter att vinna
öf-vervigt i stånden. Denna sista punkt angifver
compo-sitionens halt; i densamma låg öfverenskoinmelsens inre
upplösning liksom från början erkänd.
Dock gick konungen uppriktigt till detta
medlingsförsök. Det var icke blott för att vinna tid, som konungen
underkastade sig den upprörande förödmjukelsen att om
sitt rikes vigtigaste enskilda angelägenheter i sin
hufvud-stad underhandla med en främmande minister —
sändebudet från SverigeB hätskaste granne — och att sjelf föra
ordet i öfverläggningen vid sidan af den egennyttigaste
af alla partitidens ränksmidare, Pechlin, hvars trolöshet han
sjelf såsom kronprins pröfvat. De starkaste skäl talade
för konungens politik. Kunde han åstadkomma jemvigt
mellan de fiendtliga partierna, skulle den eljest
betydelselösa magt, grundlagen medgifvit konungen, komma att
gifva utslaget i hvarje tvistefråga; båda partierna skulle
söka hans stöd, och vidden af hans personliga inflytande
blifva oberäknelig; hans vilja, riktad på det allmänna
bästa, skulle göra sig gällande: om corruptionen upphörde,
skulle den enskilde, hvars egennytta nu tillfredsställdes
af främlingar, söka sin fördel endast vid thronen, hvarifrån
belöningar för duglighet och nit utan afseende på
partiriktning borde utgå. Nog har konungen klart
genomskådat svårigheten att förmå stånden att, såsom
Fersen-säger, ”med uppoffrande af personliga fördelar återvända
till dygdens och fosterlandskärlekens utöfiiing”; och han
har till preussiske ministern Dönhoff från första stunden
uttälat sin misströstan om att med alla sina bemödanden
kunna göra slut på partiväsendet. Men redan sjelfva sträf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
