Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
börd såsom befordringsgrund hade ej kraft att betaga
regeringsform och adeligä privilegier deras betydelse. Om
en paragraf i konungaförsäkran syntes förbehålla kronans
jord åt allmogen allena, så var den förlamad genom den
hänvisning till adelns privilegier, som deri blifvit införd. Genorii
uteslutandet af ordet samtlige hade icke de paragrafer i
riksdagsordningen, som föreskrefvo alla ståndens hörande i
hvarje fråga och allas bifall för grundlags och privilegiers
stiftande eller förändrande, förlorat sin bindande kraft.
Ändringen bestode mindre i sak, än i ord; för blotta ord
borde stånd ej retas mot stånd och regeringssättet sättas
i fara”* Ridderstolpe uttalade sanna förhållandet: man hade
kämpat emot, men vikit för det allmännas bästa. ”Jag
vördar — sade han — förfädren, som stadgat för oss de
fri- och rättigheter, vi nu ega, deras mandom att dervid
bibehålla sig och fast mera deras vishet, men tiderna äro
nu förändrade. Jag går som en blixt förbi det, som
påfört oss denna ofärd; vi kunna nu liknas vid ett skepp,
som för att undvika klippan, hvarpå det skulle krossas,
måste vika utur sin led. Om höglofliga ridderskapet och
adeln med svalnade sinnen behagar se på orden och deras
lydelse, så lär den finna ingenting annorlunda vara gjordt,
än att en vis regering kan det hjelpa”.
Sådana anföranden, som uppmanade till eftergift,
af-brötos jemt af ståndets oro och besvarades med utrop af
ogillande. Mösscheferna ansåge väl 1766 års förordning ej
tillämplig på konungaförsäkran, som först blefve grundlag,
sedan den undertecknats; men om än så vore, gällde ju
1751 års försäkran ännu såsom grundlag, och en ny
försäkran af annat innehåll borde väl ej kunna antagas i
annan ordning, än för grundlagsändring vore föreskrifvet.
Mössorna invände, att sammanträden till
konungaförsäkrans utarbetande ej behöfts, om det blott varit ftåga om
redactions-förändringar i 1751 års försäkran, hvilket
sekreteraren kunnat utföra, och begärde votering, huruvida
konungaförsäkran vore att anse såsom grundlag, eller
huruvida 1766 års förordning hindrade ändringar i densamma.
Tengherg, Ghistaf III.x historia. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
