Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
Skilnaden var den, att dessa "kungliga råd" voro
endast statens embetsmän, om ock de högsta, och icke såsom
de fordna riksråden hufvudmän för mägtiga, inflytelserika
slägter. Det var reduetionen, som krossat ett torut
öfver-mägtigt stånd och dermed skaffat kronan utrymme.
Härigenom var det enväldet möjligt att lösa den uppgift, det
här som öfverallt haft, nemligen att förbereda den enda
efter-sträfvansvärda jemnlikheten mellan medborgare
—jemnlik-heten inför lagen. Sjelfva den skoningslösa stränghet,
hvarmed de enväldiga Carlarne gjorde rättvisan gällande, tryckte
på deras styrelse en bestämdare pregel af laglighet än den,
hvilken föregående i detta afseende mera efterlåtna
regeringar burit och måst bära. Carl XII aktade lagen med
en samvetsgrannhet, som skulle prydt ett tidehvarf med
den visast afvägda författning. Hvilken aktning bestående
lag af Carl XI åtnjöt, intygar ett hans utlåtande, att, derest
han afveke från ordinarie rättegångsordning eller eljest
satte sig öfver lagen, vore detta "alldeles alient från dess
konungsliga embete och incompatibelt med undersåtarnes
säkerhet, den konungen emot deras trohets- och
hörsam-hetspligt dem lofvat och svurit hade". — Ja! hofrätten
för-ständigades, att, om konungens bref och resolutioner
kommit att innehålla något, som strede emot lag eller ens eller
annans välfångna rätt, borde de derutinnan "ej anses eller
attenderas" 7). — Men skulle lagens magt sträcka sig lika till
alla, måste det allmänna till sin tjenst ega fullt utvecklade
organer. Att bilda dessa var en annan sida af det svenska
enväldets uppgift. Det synes för detta ändamål hafva varit
nödvändigt, att staten for en tid icke erkände någon annan
magt än sin egen. Dess enhet måste ensidigt befästas,
innan mångfalden inom densamma kunde fritt få utveckla
sig. Centralmagtens organer — de höga embetsverken —
fingo nu den fulländning, de så länge behållit. Fasthet,
sammanhang, ordning och hushållning uppfostrade det
kraftfulla, uppoffrande och trofasta slägte, som blödde med
7) Wilde; 1. c. 22 f., 245 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
