Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
Då Gustaf Wasa upprättade en nationell konungamagt
i Sverige, måste han för att komma till rätta med
hierarkien göra adeln till sin bundsförvandt, ej blott låta den
sitta i orubbad magt, utan inbjuda den att med
konungafamiljen och kronan dela vinsten af kyrkogodsens
indragning. Huru obenägen dock adeln var att erkänna hans
välde, visar Westgötabullret, vid hvars misslyckande
aristokratien emellertid lärde känna allmogens ovilja att främja
dess anspråk och sin egen oförmåga att mot den
nyskapade konungamagten något förmå. Striderna mellan Gustafs
söner och derefter den pohlska unionen, som drog och var
beräknad att draga konungen ur landet, banade väl vägen
för nya aristokratiska anspråk i medeltidsstil, men dessa
qväfdes i Linköpings blodbad. Carl IX visade äfven
dermed, att han fullföljde sin store faders verk. Man kan
beklaga honom, som så nödgades straffa personliga
fiender; men strängheten var nödvändig. Att Carl IX
lyckades, synes deraf, att, om adeln äfven efter honom framträder
med stora anspråk, äro dessa af en helt annan art än förr.
Ej längre stå Sveriges store emot statsmagten, värnande
områden, inom hvilka denna ej finge sträcka sig. Deras
magt och rikedom, deras ärelystnad och oro, deras insigter
och tapperhet äro införda på en ny bana, der de sträfva
till ett gemensamt mål — fosterlandets bästa. Den store
Gustaf Adolfs mildhet har fatt skörda, hvad hans fader i
blodig stränghet utsått. Sverige, hvarest feodalismen
aldrig funnit ett hem, fick på nya historiens mark skåda en
ny riddareålder, helt olik den gamla. Det finnes i hela
vår historia knappast en mera tillfredsställande syn än
denna adels bragder. Det är Sveriges ära, detta
ridderskap för i sköldarne, och det är i svenskt intresse, det
bryter sina lansar, då den ärofulla strid för mensklighetens
frihet utkämpas, som Gustaf II Adolf börjat. Men denna
ära var dyrköpt. Många och tunga voro de bördor,
svenska folket till krigets fullbordande måste utstå — och detta,
under det att de betungades antal ständigt förminskades.
Redan under sitt pohlska krig hade Gustaf Adolf för krigs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
