Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frihetstiden.
Carl den Tolftes död var icke blott slutet af en stor mans
lefnad. Dermed utslocknade äfven ett glänsande tidehvarf af
Sveriges historia. Sveriges herskareställning i Norden, det
kungliga enväldet och konungaättens arfsrätt till Sveriges
thron upphörde med detsamma. Den politiska betydelse,
Sverige vunnit genom att afgörande ingripa i det stora
religionskriget, då de stridande parterna redan voro
betyd-ligen utmattade, hade det länge blott genom en onaturlig
öfveransträngning kunnat försvara och slutligen under en
förtviflad kamp sett vackla. Så länge Carl XII lefde, kunde
hans folk ej låta hoppet alldeles fara, att lyckan af
hjelte-kraften skulle bevekas. Han hade sammanhållit de mattade
krafterna. Hans död afslöjade det verkliga tillståndet. Utan
fast ledning hängaf sig derefter allt till overksamhet eller
modlöshet. De med ärofulla ansträngningar vunna fördelarne
i norska kriget bortkastades nu och ett brådstörtadt återtåg,
hvilket väckte fiendens glädje och förakt, tillkännagaf, att
Carl XlLs tid var ute. Att kämpa dess strider till det
bästa möjliga slut kom ej den nya tiden vid. De med stor
skicklighet förda fredsunderhandlingarne släpptes handlöst,
under det hvar och en skyndade att biträda vid en ny
ordnings grundläggande. Det var under en stark
konunga-magt, hvilken efterhand förklarat sig oinskränkt, som
svenska folket af stora regenter blifvit fördt att blöda för
intressen, hvilka ej omedelbart voro dess egna; slutligen — under
Carl XII — hade detta förhållande tryckt med nästan
outhärdlig tyngd och utan utsigt till lindring; enväldet var
derigenom redan fore hans fäll undergräfdt. Sjelf har
han visserligen af den ensamhet, hvari han kämpade,
förmärkt, att han i mera än ett afseende skulle blifva den
Tengberg, Om Frihetstiden. à
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
