Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
henne förunnats, hade konung Fredrik måst afsäga sig, då han
öfvertog köpet. Den vigtigaste af dessa rättigheter hade bestått
deri, att 1719 års regeringsform ännu tillagt K. M:t att, sedan
rådets tanka blifvit inhemtad, till högre embeten "efter
godtycke sitt antaga, tillsätta och befullmägtiga dem, som
behagas och finnas vara skickliga". Denna rätt och rätten att
adla, upphöja i grefligt eller friherrligt stånd samt utdela
titlar voro trenne vägar för konungens inflytande på en
fattig och ärelysten nation; erfarenheten under Ulrika
Eleonoras korta regering hade intygat det. Adlandet och
tilldelandet af titlar blefvo i 1720. års öfversedda
regeringsform på samma gång inskränkta inom mycket trånga gränser,
som de ej längre blefvo af konungen ensam beroende. Om
högre tjensters tillsättning infördes i samma regeringsform
ett så försåtligt stadgande, att det vid hvarje serskildt fåll
kunde bero på rådets behag, om det med sin omröstning
ville ingripa. Redan följande riksdagen gaf åt stadgandet
denna för konungen ofördelaktiga tolkning. Det var derför
blott en förenkling, då Adolf Fredriks försäkran omsider
inskränkte konungens valrätt inom ett af rådet uppsatt
förslag på tre personer. Utöfvandet af denna rätt kom
dessutom, liksom tillsättandet af de lägre tjenster, dem konungen
inom ett af vederbörande myndighet insändt förslag egde
att i sitt cabinett bortgifva, under ständernas granskning,
då de vid riksdagarne eftersågo, om någon lidit men. Inseglet
på konungens vaninagt vid tjensters tillsättning satte 1756
års beslut, hvarigenom ancienneteten upphöjdes till högsta
befordringsgrund och till yttermera visso fastställdes, att
den, som trenne gånger förgäfves varit å förslag uppförd,
skulle erhålla tjenstens titel och vid ny ledighet ensam
föreslås :1). Det var detta samma år, som rådet af ständerna
®) Regeringsformen af 1720 g 44 föreskrifver, att "som i Sverige är större
myckenhet af adel äu landet kan tåla, så lärer H. M.....inga tlera med
adelig sköld benåda än allenast några få vid dess kröning .... och blifva
sedermera inga adelsmän gjorda, till dess riket kan sådant tillåta".
Konungen brukade härom rådgöra med adeln, som bäst ansågs förstå sitt eget
tillstånd. Ärlig Svensk, sid. 873. Vid 1727 års riksdags början hade adeln
bestämt, att 12 personer skulle tå adlas, men, då åtskilliga anhållit om
adlig sköld, sä höjdes antalet till 30, hälften civila, hälften militaira per-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
