Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
frihetstidens regeringsform. Mellan denna och det enväldet
temligen liknande statsskick, som föregått detsamma, var
således ett ofantligt svalg, huru än regeringsformen af 1719
prisar de "välgrundade författningar, som — före
suveränitetstiden — bragt riket till dess uppkomst, utvidgelse, vördning,
säkerhet och styrka". Den store Gustaf Adolf hade äfven
enligt lagbokstafven haft sin tillbörliga andel i lagstiftningen
och hela den verkställande magten, endast med skyldighet
att höra rådsherrar, dem han sjelf utsett — och i utöfningen
hade förhållandet varit för regenten ännu fördelaktigare. En
allmän skilnad mellan konung Fredriks ställning och fordna
svenska konungars är den, att, då de gamla styrelselagarnes
obestämda och allmänna ord kunnat tolkas och tänjas efter
omständigheterna, hade de magter inom samhället, som nu
tjettrade konungen, erhållit noggrannt bestämda, lagliga
verksamhetsformer. Konungamagtens betydelselöshet fann
derföre i 1723 års riksdagsordning sin bekräftelse. En
lagens föreskrift stod pä vakt mot hvarje möjligt försök till
magtutvidgning. Konungen kunde numera ingalunda
utflytta skrankorna för sin magt alltefter sina
regentegenska-pers vidd, utan måste, om han i något fall ville herska,
söka undanrödja bålverk, hvilkas plats lagen bestämdt
utstakat.
Hos Ulrika Eleonora rann så mycket af Pfaltzarnes
blod, att hon ej tåligt fördrog riksrådens öfvermod och den
förödmjukande belägenhet, hvari en magtlös regent befinner
sig — men blott i qvinnliga nycker yttrade hennes missnöje
sin vànmagt. Fredriks försök att vinna en konungamagt, som
mer än den nyss beskrifna motsvarade namnet, skulle väl
förtjena mera förakt än uppmärksamhet, om icke de
bundsförvandter, han påräknade, ledde oss att betrakta de nya
grundlagarne från en ny sida — i deras förhållande till
samhällets olika klasser.
Hvad bondeståndet vid 1719 års riksdag sagt om den nya
författningen, är ej synnerligen bekant, då protocoll för dess
öfverläggningar saknas. Böndernas tycke har ock haft föga
att betyda på en riksdag, hvarest man i detta afseende såväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
