Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
återtagande af de i Nystad afträdda Östersjöprovinserna.
Fastän Horn fruktade, att Frankrikes egentliga afsigt vore
att genom Sverige få Ryssland sysselsatt, för att sjelft
kunna fullfölja sina planer mot österrikiska kejsarhuset,
inlät han sig dock i underhandling. Han bekände öppet
sin åsigt, att Frankrike var den enda europeiska stormagt, i
hvars intresse det låg att förhjelpa Sverige till det mål,
dit alla dess sträfvanden borde syfta — till återvinnande
af dess gamla gränser och gamla anseende; man borde
derföre enligt grefve Horns tanke ingalunda stöta
Frankrikes räckta hand ifrån sig, men drifva underhandlingen så
försigtigt, att man icke for ett grundlöst hopp ginge
förlustig den dyrköpta freden. Då emellertid Frankrikes
anbud alltmera blefvo sådana, att de kräfde ett afgörande
svar, sammankallades ständerna (1734). Styrelsens första
meddelanden tände hos riksdagen krigslust och hopp om
de förlorade ländernas återeröfring, men snart visade
händelserna sjelfva, huru grundade Horns farhågor varit;
Stanislaus måste fly ur sitt land, under det Frankrike
endast var betänkt på Habsburgarnes försvagande. När
ständerna skildes, gåfvo de väl åt styrelsen befallning att
undvika förbindelser med Frankrikes fiender och söka subsidier
hos denna magt, för att dermed sätta Sverige i stånd att
vid inträffande lägligt tillfälle återtaga från Ryssland sina
förlorade provinser; dock borde den icke för dessa
subsidiers skull uppoffra andra magters vänskap.
Vi ha följt denna alliance-frågas utvecklingsgång, ty
den ledde till den partisplittring, som blef bestämmande
för tidehvarfvet. Förkärlek för ett förbund med
Frankrike af fiendtlig syftning mot Ryssland hade varit
gemensam för alla; den gamla svenska kärleken till oberoende
hade uppfriskats af den nya friheten, hvars beskaffenhet
man ännu ej pröfvat. De djerfvare i landet — och på
det hela taget ungdomen — brunno sedan riksdagens
början af lust att på Ryssland hämnas Pultavadagen,
att ånyo drifva det ifrån Östersjön. För dem innebar
minnet af Sveriges stora dagar endast eggelser till djerfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
