Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
enligt dessas önskan leda landets politik. Visserligen lärer
äfven under enväldet en eller annan högtuppsatt nian hafva
med främmande guld låtit betala sina rådslag — och detta
äfven med konungens vetskap, men till en sådan rådsherre
kunde Carl XI säga: "tag emot och behåll hvad man bjuder;
jag vet nog ändå, hvad jag kommer att göra" 2). Nu fanns
ej mera den suveräne konungen; hvarje riksråds röst kunde
uppskattas till en bestämd del af det värde, som sattes på
sjelfva det äskade beslutet. Förderfvet stannade ej heller
inom rådkammaren. Ständerna, hvilka äfven i utrikes
ärenden voro allena magtegande, köptes af de främmande
ministrarne — "såsom vi köpa kreatur på Smithfield", skref en
engelsk diplomat. Jemte klingande sold för visade tjenster
funno riksdagsmän af alla stånd äfven ett rikligt underhåll
vid de tafflar, hvilka de olika partiernas in- och utländska
patroner höllo på riksdagsorten 3). Man hade redan tidigt
funnit ett nationalekonomiskt försvar, i tidehvarfvets smak,
för pensioner af främmande magter: "Mycket penningar",
sade öfverste Stobée år 1727 på riddarhuset, "kunde
härigenom komma in i landet" 4). Af sådana skäl hade
riksdagsmanskapet äfven sitt penningevärde. Adelsmannens
sjelf-skrifvenhet lärer ock i bouppteckningar brukat uppföras
såsom en tillgång och man gör väl ingen orätt med
antagandet, att vinningslystnaden framdrifvit mänga af de
ansökningar om adelsskap, som i stort antal hvarje riksdag
inlemnades till konungen ä). Då borgare inför städernas
valmän förklara sig benägna att utan ersättning utbyta
sitt yrkes vård mot riksdagsmannakallet, hafva de utan
tvifvel ansett detta vara en mera vinstgifvande näring än
någon annan ß). Emot slutet af denna så kallade
frihetstid har bestickningen systematiskt varit utbredd öfver hela
riket, äfven mellan riksmötena, för att till dessa förbereda
2) Fryxell; I. c. XVIII. 204.
3) Geijer; Teckning o. 8. v. sid. 113. Tengberg; Bidrag, I. 148; II. 141.
4) Skand. Handl. XXXIV. 298.
»i Geijer; Teckning o. s. v. 254. Skand. Handl. XXXIV. 420.
e) Ärlig Svensk, 561. Tengberg; Bidrag o. s. v. I. 138.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
